Svenska mynt

En svensk 5-krona 1976. Detta mynt blev ogiltigt den 30 juni 2017.

Svenska mynt har präglats sedan Olof Skötkonungs tid, för första gången cirka år 995–1000, och fram till nutid.

I Sverige finns för närvarande fyra olika mynt som betalningsmedel, värda en krona, två kronor, fem kronor och tio kronor.

Äldre svenska mynt avbildade i Suecia antiqua et hodierna 1693 (observera att attribueringen av mynten är felaktig, alla mynten från regenter under 1000- och 1100-talen är i själva verket senare mynt).

De första mynten under Olof Skötkonung cirka år 995–1000 torde snarast ha vägts än räknats. Efter 1030 upphörde myntningen och återinfördes först under slutet av 1100-talet. Det handlade då om penningar och örtugar i ett system där marken var den högsta enheten. I praktiken fungerade mynten främst som värdeenheter utifrån sin silvervikt, och parallellt användes svenska och utländska mynt, speciellt under den period av närmare hundra år då inga svenska mynt präglades. Svealand, Götaland och Gotland hade olika penningsystem.

1534 infördes dalern av kung Gustav Vasa, vilket senare ändrades till riksdaler. Under 1600-talet började man prägla karoliner. Genom myntrealisationen 1776 slutade man räkna i mark och karoliner och riksdalern blev huvudmynt som delades upp i 48 skillingar.

1873 skapades den svenska kronan som mynt när Danmark och Sverige beslutade sig för att ersätta sina gamla valutor med en gemensam valuta som därmed ersatte riksdalern (Skandinaviska myntunionen).

Mynt präglade 1844–1854. Dessa mynt präglades under Oscar I:s tid. Liknande mynt präglades före hans tid.

10 öre, provmynt slaget i guld, (utan årtal men cirka år 1882)

5 öre från 1964

År 1855 införs öre, som är en hundradels riksdaler riksmynt. Riksdaler riksmynt var också något nytt 1855, definierades som 1/4 riksdaler specie. År 1873 byttes namnet på riksdaler riksmynt till krona.

1/2 öre 1855–1873 Kopparmynt, 1856–1858, 1867

1 öre 1855–1971 Kopparmynt, 1856–1858, 1860–1867, 1870–1872, 1873

Bronsmynt, 1874–1886, 1888–1907, 1909–1916, 1919–1950, 1952–1971

Järnmynt, 1917–1919, 1942–1950

2 öre 1855–1971 Kopparmynt. 1856–1858, 1860–1867, 1871–1872, 1873

Bronsmynt. 1874–1886, 1888–1902, 1904–1907, 1909–1910, 1912–1916, 1919–1942, 1950, 1952–1971

Järnmynt. 1917–1920 + 1942 (ljust järn), 1942-1950 (mörkt järn)

5 öre 1855–1984 Kopparmynt, 1857–1858, 1860–1867, 1872, 1873

Bronsmynt, 1874–1892, 1895–1907, 1909–1917, 1919–1942, 1950, 1952–1971. Mindre storlek, 1972–1973, 1976–1984

Järnmynt, 1917–1919, 1942–1950

10 öre 1855–1991 Silvermynt. 75%, 1857–1859, 1861–1865, 1867, 1869–1871, 1872–1873, 40 %, 1874–1876, 1880–1884, 1887, 1890–1892, 1894, 1896–1900, 1902–1904, 1907, 1909, 1911, 1913–1919, 1927–1950, 1952–1962

Nickelmynt, 1920–1921, 1923–1925, 1940–1941, 1946–1947, 1962–1973, 1976–1991

25 öre 1855–1984 Silvermynt: 75%. 1855–1859, 1862, 1864–1867, 1871; 60 %: 1874–1878, 1880–1881, 1883, 1885, 1889–1890, 1896–1899, 1902, 1904–1905, 1907, 1910, 1912, 1914, 1916–1919, 1927–1934, 1936–1941; 40 %: 1943–1950, 1952–1961

Nickelmynt. 1921, 1940–1941, 1946–1947, 1962–1973, 1976–1984

50 öre 1855–2010 Silvermynt: 75%,  1857, 1862; 60%: 1875, 1877–1878, 1880–1881, 1883, 1898–1899, 1906–1907, 1911–1912, 1914, 1916, 1919, 1927–1931, 1933–1936, 1938–1939; 40%, 1943–1950, 1952–1958, 1961

Kopparnickelmynt, 1920–1921, 1924, 1940, 1946–1947, 1962–1973, 1976–1991

Koppar, 1992-2009 18,75 mm

1 krona Från 1873 Silvermynt, 80%: 1875–1877, 1879–1881, 1883–1884, 1887–1890, 1897–1898, 1901, 1903–1904, 1906–1907, 1910, 1912–1916, 1918, 1923–1942; 40 %: 1942–1950, 1952–1968

Kopparnickelmynt, 1968–1973, 1976–2005, 2007-2009, 2012-2013 25 mm

Kopparpläterade stålmynt 2016- 19,5 mm

1 riksdaler riksmynt 1855–1873 Silvermynt, 1857, 1860–1862, 1864–1865, 1867, 1871, 1873.25 mm

2 krona Från 1873 Silvermynt, 80%: 1876–1878, 1880, 1890, 1892–1893, 1897–1898, 1900, 1903–1904, 1906–1907, 1910, 1912–1915, 1922, 1924, 1926, 1928–1931, 1934–1940; 40 %: 1942–1950, 1952–1966

Jubileumsmynt: 80%, 1897, 1907, 1921, 1932, 1938

Kopparnickelmynt, 1968–1971. 31 mm

Kopparpläterade stålmynt 2016- 22,5 mm

2 riksdaler riksmynt 1855–1873 Silvermynt: 1857, 1862, 1864, 1871

4 riksdaler riksmynt 1855–1873 Silvermynt: 1855–1857, 1859, 1861–1871

5 krona Från 1873 Guldmynt: 1881–1883, 1886, 1894, 1899, 1901, 1920

Silvermynt: 40%, 1954, 1955, 1971

Jubileumsmynt: 90%, 1935, 40% 1952, 1959, 1962, 1966

Kopparnickelmynt, 1972–1973, 1976-2005, 2007-2009 28,5 mm

Gulmetall, 2016- 23,75 mm

10 krona Från 1873 Guldmynt, 1873–1874, 1876–1877, 1880, 1883, 1894–1895, 1901

Silvermynt, Jubileumsmynt: 1972

Gulmetall, 1991–2000, 2001–2009 20,5 mm

20 krona 1873–1931 Guldmynt, 1873–1881, 1884–1887, 1889–1890, 1895, 1898–1902, 1925

1 carolin 1868–1872 Guldmynt, 1868, 1869, 1871, 1872

1 dukat 1654–1868 Guldmynt, 1855–1859 (denna typ egentligen från 1844), 1860–1868

I september 2012 presenterade Sveriges Riksbank nya mynt, vilka är togs i bruk oktober 2016. Det tidigare tiokronorsmyntet behålls, medan enkronan och femkronan ersattes och myntserien kompletteras med en ny tvåkrona. Skulptören Ernst Nordin vann tävlingen om utformning med ett förslag på temat Sol, vind och vatten efter en sång av Ted Gärdestad. Solstrålar, en vindpust och vågor ingår i utformningen på siffersidorna av respektive enkronan, tvåkronan och femkronan.

Den nya enkronan tillverkas i kopparpläterat stål med en vikt av 3,6 gram, en diameter av 19,5 mm och en tjocklek på 1,79 mm. Tvåkronan tillverkas också i kopparpläterat stål med en vikt av 4,8 gram, en diameter av 22,5 mm och en tjocklek på 1,79 mm. Den nya femkronan tillverkas av kopparlegeringen Nordic Gold med en vikt av 6,1 gram, en diameter av 23,75 mm och en tjocklek på 1,95 mm.

De nya mynten tillverkas i Nederländerna av Koninklijke Nederlandse Munt. De gamla mynten, som dessa ersätter, blev ogiltiga den 30 juni 2017.

Lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank i dess lydelse per den 1 januari 2007 säger i det femte kapitlet, att sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel. Mynt får ges ut med valörerna femtio öre, en krona, fem kronor och tio kronor. Från och med den 1 januari 2011 får mynt ges ut med valörerna en krona, två kronor, fem kronor och tio kronor. Dessutom får minnes- och jubileumsmynt med andra valörer ges ut.

Lagliga betalningsmedel är mynt i valörerna 1 krona, 2 kronor och 5 kronor (präglade från och med 2016) samt 10 kronor (präglade från och med 1991). Äldre mynt är alltså inte giltiga betalningsmedel, med undantag av alla jubileums- och minnesmynt som präglats sedan år 1897.

På svenska mynt kan man hitta några små symboler eller bokstäver

Präglingsort. Efter 1973 ett E för Eskilstuna. På mynt fram till 1973 Erik den heliges porträtt för Stockholm. Från 2008 kommer mynten att präglas i Finland då Myntverket i Finland vann upphandlingen. Då används istället förkortningen för utgivningsorten, S, för Riksbankens huvudkontor i Stockholm. Mynt från slutet av 1600-talet och fram till 1800-talet märkning efter präglingsorten. På kopparmynten präglade i Säter och senare Avesta finns dock vanligen två korslagda pilar. Under Gustav II Adolf användes en fläkt örn på mynten från Arboga, en stående grip på mynten från Nyköping. För plåtmynten användes ofta en märkning av kopparens ursprung, som nödvändigtvis inte har med myntorten att göra.

Myntmästarmärke. Märke för den person som ansvarar för myntningen. Numera initialen på riksbankschefens namn eller, för mynt präglade 1876-1986, initialen på myntverkschefens namn. Tidigare myntmästarens märke.

Gravörsignatur: Märke för den person som är ansvarig för myntets utformning, oftast dennes initialer. Detta initialer brukar sitta under porträttets hals. De flesta moderna mynt saknar gravörsignatur, men på moderna tiokronor finns MN för Marita Norin och på enkronor efter 2001 EN för Ernst Nordin.

Valören brukar förkortas på mynten. Exempel kan vara t ex ”Ö S M” som kan utläsas på en del äldre silvermynt. ÖSM är en förkortning för öre silvermynt. På kronmynt efter 1909 brukar kronor förkortas ”Kr”. Öre förkortas inte på mynt efter 1855.

På kopparmynt från 1600- och 1700-talen förekommer att regentens namn förkortats, exempelvis "V E R S" för Ulrica Eleonora Regina Sueciæ (Ulrika Eleonora, Sveriges drottning), "G R S" för Gustavus Rex Sueciæ (Gustav, Sveriges konung) och C R S för Christina Regina Sueciæ (Kristina, Sveriges drottning) eller Carolus Rex Sueciæ (Karl, Sveriges konung). 

Initialer för Riksbankens, Myntverkets chef, eller myntmästaren i Stockholm

MK för Marcus Kock 1633-1639

AG för Anthony Grooth den yngre 1641-1646

DK för Daniel Kock, 1646-1650

GW för Georg Wagner, 1658-1664

FI för Johan Fredrik Herman, 1663

IK för Isaac Kock, adlad Cronström, 1664-1665

AK för Abraham Kock, adlad Cronström, 1664-1668

DF för Daniel Faxell, 1672-1683

AS för Anders Strömmer, 1684-1699

HZ för Henrik Zedritz, 1700-1706

LC för Lorentz Careelberg, 1706-1722

GZ för Georg Zedritz, 1722-1738

HM för Hans Malmberg, 1738-1762

AL för Albrekt Lindberg, 1762-1773

OL för Olof Lijdin, 1773-1819

LB för Lars Bergencreutz, 1819-1821

CB för Christopher Borg, 1821-1837

AG eller G för Alexander Grandinson, 1838-1855

ST eller T för Sebastian Tham, 1855–76

EB för Emil Brusewitz, 1876–1908

W för Karl-August Wallroth, 1908–1927

G för Alf Grabe, 1927–1945

TS på varandra för Torsten Swensson, 1945–1961

U för Benkt Ulvfot, 1961–1986

D för Bengt Dennis, 1986–1993

B för Urban Bäckström, 1993–2003

H för Lars Heikensten, 2003–2006

SI för Stefan Ingves, 2006–