Om bilden på näthinnan inte blir skarp beror det på att ljuset bryts på fel sätt i ögat och Du har någon form av synfel. Att ha synfel är mycket vanligt och kan i vissa fall ge huvudvärk och känsla av trötthet i ögonen.
Synfel kallas ibland även brytningsfel. Om ögats hornhinna och lins bryter ljuset så att det blir en oklar bild på näthinnan, har Du ett synfel. Då hamnar bildens fokus antingen framför eller bakom näthinnan. Det är vanligt att ha någon form av synfel såsom exempelvis närsynthet, översynthet/långsynthet, astigmatism eller ålderssynthet. Man rättar ofta till synfelen med glasögon, kontaktlinser eller i vissa fall med operation.
En Sifo undersökning visade att:
Drygt en fjärdedel av svenskarna har felfri syn
Omkring en tredjedel är närsynta
En femtedel är översynta
17% har astigmatism
6% använder läsglasögon
1% är synskadade/blinda
Vanliga symtom vid synfel är:
Du ser otydligt på kort håll
Du ser otydligt på långt håll
Du kan se otydligt både på kort och långt håll
Du kan känna trötthet i ögonen
Du kisar eller blinkar mycket
Du kan ha återkommande huvudvärk.
Om Du tror Dig ha synfel kontakta en optiker
Närsynthet, där man har svårt att se på långt avstånd, är det vanligaste synfelet. Det är till och med fler som är närsynta än som har felfri syn. Närsynthet kan vara ärftligt och den grundläggande orsaken är vanligtvis att man har ett för långt öga, vilket leder till att när ljuset bryts hamnar skärpan eller bildens fokus framför näthinnan.
Då ögat börjar växa mer ordentligt från åtta årsålder är det först därefter närsynthet eventuellt utvecklas. Det är vanligt att synfelet förvärras under tonåren och stabiliseras vid 20 till 25-årsåldern, då ögat är färdigväxt. Vissa inom läkarprofessionen anser att risken för närsynthet ökar om ett barn tittar mycket och ofta på nära håll, exempelvis på små skärmar. Studier pekar mot att barn som är utomhus på sin fritid kan bromsa utvecklingen av närsynthet.
Vanligtvis har vuxna samma grad av närsynthet på båda ögonen. Om man kisar blir synen tydligare. Vanligtvis blir man inte trött eller får huvudvärk av närsynthet. När ögats lins sakta men säkert börjar stelna i 40 till 45 års åldern, leder det till ålderssynthet. Personer med lätt till måttlig närsynthet kan då ha en viss fördel genom att man fortsätter att se bra på nära håll, utan glasögon. Man ser dock lika dåligt på långt håll som tidigare.
Tack vare minusglas, linser eller ögonoperation kan bilden flyttas bakåt till näthinnan och på det sättet bli skarp. Det finns olika nivåer av närsynthet vilket mäts i så kallade dioptrier. Detta är ett mått på den korrigerande linsen som behövs för att få ett normalt seende, vid närsynthet. Vanligtvis korrigerar man med hjälp av glasögon med konkava glaslinser, kontaktlinser eller laserbehandling. Vid grav närsynthet kan man göra en synfelsoperation, ICL (inopererade kontaktlinser). Om man redan är ålderssynt kan linsbytesoperation, RLE, vara ett alternativ. Kraftig närsynthet (grav myopi) kallas det när det krävs starkare glas än minus 6 till 7 dioptrier. Detta glas leder till en bildförminskning. Vid kraftig närsynthet är näthinnan ofta skörare, vilket ökar risken för bristningar som kan leda till näthinneavlossning.
Att vara översynt betyder att man ser dåligt på nära håll och beroende på ålder, mer eller mindre bra på långt håll. Det kan även kallas långsynthet. Om Du har översynthet bryts ljuset på ett sätt som gör att bildens fokus hamnar bakom näthinnan och kan beskrivas som att ögat är för kort. Översynthet kan vara ärftligt. Vid översynthet kan Du känna Dig trött i ögonen och få ont i huvudet om Du tittar på nära håll.
Barn föds med nedsatt syn, men med träning får barnet full synskärpa vid omkring sex års ålder. Närmare fyra av fem personer i världen har någon form av översynthet i tidig ålder, men barn klarar sig oftast utan glasögon. Dessutom försvinner ofta synfelet när ögat vuxit färdigt. Om man har lätt till måttlig översynthet som ung upplevs synen ofta som felfri. Detta till följd av att man omedvetet spänner ögats lins och då förflyttas bilden per automatik framåt, tills den hamnar rätt på näthinnan. Om man i stället är kraftigt översynt behöver man använda plusglas eller linser för att se skarpt.
Ju äldre man blir stelnar linsen allteftersom och möjligheten att spänna linsen försämras. Detta leder till sämre närseende och med tiden även seendet på längre håll. Huvudvärk och ögontrötthet kan vara symtom när man försöker justera för synfelet.
Vid mindre översynthet görs ingenting eller vid behov kan man använda terminal- eller läsglasögon. Vid översynthet som uppstår i vuxen ålder får man vanligtvis glasögon med konvexa glas, kontaktlinser eller laserbehandling. Behandling med ögonlaser kan passa vid mindre översynthet. Vid måttlig till hög översynthet kan ICL (inopererade linser) vara ett alternativ och om man även börjar bli ålderssynt kan RLE (linsbytesoperation) bli aktuellt.
När man har astigmatism innebär det att ögat har olika brytningskraft i olika riktningar. Det beror vanligtvis på att ögats hornhinna har olika krökning i olika vinklar. När hornhinnans krökning är skev/ojämn skapar det två olika fokus inne i ögat och det blir aldrig någon skarp bild någonstans på näthinnan. Därför måste man ha en speciell slipning i en viss vinkel, på de glas eller kontaktlinser som korrigerar astigmatism.
Orsaken till astigmatism är vanligtvis en rubbning i ögats tillväxt, men det kan även komma efter skador eller operationer. Astigmatism gör att du inte får en skarp bild i mitten av synfältet. Det är ansträngande för ögat att försöka se skarpt, vilket kan ge huvudvärk och irriterade ögon. En person med astigmatism ser vanligtvis dåligt både på nära och långt håll och man ser ofta en skuggbild av föremålet man tittar på. Ofta har man astigmatism i kombination med närsynt- eller långsynthet.
Att hitta brytningsfel hos små barn är viktigt då synutvecklingen på det astigmatiska ögat kan försämras och i värsta fall ge bestående synnedsättning. Vid stark ärftlighet eller om äldre syskon har astigmatism, bör även yngre syskon undersökas hos ögonläkare.
Korrigering av astigmatism kan göras med cylinderglas och i vissa fall med kontaktlinser. Man kan även behandla astigmatism med synfelsoperation såsom ICL, RLE eller med ögonlaserbehandling. Ofta sker det i samband med att andra synfel behandlas.
Om hornhinnan exempelvis är formad som sidan av ett ägg snarare än som sidan på en amerikansk fotboll brukar man prata om oregelbunden astigmatism, vilket alla människor har mer eller mindre. Vanliga glasögon med astigmatisk slipning klarar dock inte av att korrigera för denna form av astigmatism.
När vi blir omkring 40 år kan de flesta känna av att det blir svårare att se bekvämt på nära håll. Till en början kan det vara svårt att läsa liten text i svag belysning eller att läsa på vanligt läsavstånd. Texten blir suddig och flyter ihop. Du kan känna att ögonen blir ansträngda och eventuellt får du huvudvärk. Ålderssynthet orsakas av att ögats lins stelnar och förlorar elasticiteten som krävs för att ögat ska ändra form och kunna fokusera på olika avstånd. Detta kan bli störande om du ofta önskar byta fokus från nära till långt håll. Symtomen blir kraftigare med åldern och efter 65-årsåldern kan ögats förmåga att ställa om från långt till nära håll, försvinna helt.
Om man är närsynt och använder glasögon kan man ta av sig glasögonen när man läser, så är problemet löst. Vid över- och normalsynthet eller användande av linser behöver man däremot använda läsglasögon, ha lästillägg i sina glas eller använda progressiva glasögon.
Monovision är en metod där man anpassar kontaktlinserna så att man inte kompenserar för hela närsyntheten i den ena linsen (eller överkompensera ena linsen om man är översynt). Detta gör att ena ögat ser skarpast på nära håll och det andra ögat ser skarpast på långt avstånd. Tanken är sedan att hjärnan ska lära sig att steglöst använda det öga som behövs för varje avstånd. Detta fungerar bra för vissa personer, men andra upplever att synen på långt håll och avståndsbedömningen försämras.
En annan behandling vid ålderssynthet är synfelsoperationen RLE.
Om Du misstänker synfel kan Du undersöka Din synskärpa genom en synundersökning hos en optiker eller en ögonläkare. Du får då se bokstäver med allt mindre storlek. Vid eventuellt synfel prövar man glas med olika styrka under synmätningen, för att se vilken glasögonstyrka som ger Dig bästa möjliga synskärpa. Optikern eller ögonläkaren kan ibland använda en apparat, autorefraktor, som mäter Ditt synfel och ger förslag på vilken glasstyrka som passar bäst för Ditt synfel. En optiker kan i vissa fall skicka en remiss till en ögonläkare för undersökning, exempelvis om Du inte får bra synskärpa trots glasögon.
Från åtta års ålder görs synfelsmätningen precis som för vuxna, hos en optiker. Om man är yngre än åtta år undersöks man på en ögonmottagning. Då små barns ögon snabbt ändrar fokus mellan långt och kort avstånd får de ögondroppar före undersökningen. Dessa droppar vidgar pupillerna, så att ögat inte ändrar fokus under synfelsmätningen.
Synfelet mäts antingen med en autorefraktor som ger förslag på passande glasögonstyrka eller med en specialficklampa, så kallad skiaskopi. Vid skiaskopi håller ögonläkaren olika glasögonlinser framför barnets öga och tittar på hur en ljusreflex rör sig i pupillen. Detta gör det möjligt för ögonläkaren att räkna ut hur stort brytningsfelet är. För de yngsta barnen där man inte kan testa olika glasögonstyrkor, används en annan metod.
Man kan ansöka om bidrag för glasögon och linser fram till och med det år man fyller 19 år.
Vanligtvis är linser som används i glasögon gjorda av plast, men ibland använder man glas.
Glasögon kan vara slipade på olika sätt, exempelvis:
Enkelslipade, med samma styrka över hela glasytan
Dubbelslipade, med en styrka i övre delen av glaset och en annan styrka i den under delen, vanligast vid ålderssynthet.
Progressiva, steglös gräns mellan styrkan från övre delen av glaset till nedre delen, vilket gör att man slipper skarp linje mellan de olika styrkorna, vanligast vid ålderssynthet.
Specialslipade för astigmatism
Kontaktlinser sätter Du direkt på ögats yta, oftast på hornhinnan. Vanligast är mjuka linser men det finns även stabila/hårda. Kontaktlinser har också olika slipning precis som glasögon. Progressiva linser, precis som glasögon kan dock kräva en viss tillvänjning och passar inte för alla.
Vid synfel väljer man ofta själv vad som passar bäst, glasögon eller linser. Vid kraftiga synfel brukar dock kontaktlinser fungera bäst. Styrkan för synkorrigeringen står på receptet Du får efter en synundersökning. Ofta har man olika styrka på höger respektive på vänster öga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar