Dagens horoskop

Idag kan Du äntligen koppla av efter en lång period fylld med stress och röra. Kanske blir det dagen som Du bestämmer Dig för att förändra Ditt liv och gå i en annan riktning. Du kommer att märka av ökade utgifter, men trots det ser Din ekonomi ut att vara stabil. Du kommer även ha fullt upp att göra, men med Dina vänners problem är det ingenting som Du inte kan hantera. Försök att tänka praktiskt och analyserande så att saker inte kommer som en överraskning, och hjälp en vän att hitta kärleken.

Öre

1 Öre, Sverige 1873

Öre är en valutaenhet i Sverige, Norge och Danmark som motsvarar en hundradels krona. På Island heter motsvarande valutaenhet eyrir, som är en hundradels króna.

Termen öre kommer från myntet aureus (’guld’) som användes i Romerska riket, och var värt 25 silverdinarer.

I dagligt tal används ibland "öre" när man talar om höjningar eller sänkningar av skatt. I de fallen avses hur många öre mer eller mindre per intjänad hundralapp som går till skatt.

På medeltiden var mynträkningens enheter öre, mark och penningar. Då var en mark värd åtta öre. Hur många penningar som gick på varje öre varierade eftersom Svealand, Götaland samt Linköpings stift (inklusive Öland och Gotland) hade olika mynträkning. I Svealand var varje öre 24 penningar. I Götaland var ett öre värt 48 penningar och 36 i Linköpings stift. Ett öre var alltid 3 örtugar.

Tvåöring, silvermynt från 1573

Den första ettöringen som mynt slogs 1522 av kung Gustav Vasa. Ettöringen var då ett silvermynt och tillverkades i Uppsala och Arboga. Den präglades även i Åbo (1523–1524), Stockholm (1523, 1528–1530) och Västerås (1528–1530) Den första tvåöringen som mynt slogs 1536 av Gustav Vasa vilket fortgår till hans död. 1543 börjades tillverkning av valören 2 mark/16 öre. Samma år tillverkades också klippingar i valören 15 öre, 12 öre, 4 öre och 2 öre i Svartsjö. I Åbo 1556–1557 tillverkades valörerna 16 öre, 8 öre, 4 öre och 2 öre.

Erik XIV introducerade valören 1/2 öre 1561 och Johan III valören 4 öre 1575. Samtliga öresvalörer slås i Stockholm utom hertig Karls 4 öre 1587 som, slås i Nyköping. Mynt med valören öre slogs även i Göteborg 1609–1611, 1625–1627, 1635–1636, i Kalmar 1623–1627 och i Norrköping 1626. Dessutom slår hertig Johan av Östergötland (Johan IIIs son) 1617 ett öresmynt i Söderköping.

Under Gustav II Adolf påbörjas 1624 ett försök att slå halvöresmynt av koppar i Säter i Dalarna. Det permenteras snart och man gör klippingar i Säter och Nyköping i valörerna 2, 1, 1/2 och 1/4 (fyrk) öre. 1626 början man använda valsverk och även Arboga tillkommer som präglingsort. Från 1627 präglar man bara valsverkspräglade rundmynt om 1, 1/2 och 1/4 (fyrk) öre. Drottning Kristina fortsätter kopparörena med valörerna 1 (från 1638) och 1/4 öre. Parallellt med kopparmyntningen slogs även 1 öre i silver i Stockholm. Under Gustav II Adolf och Kristina slås dock öresmynt av koppar och silver väldigt sällan samma år.

1644 flyttas kopparmyntningen till Avesta och därefter görs alla öresmynt i koppar där (undantaget 1 öre KM 1719–1720, 1 öre SM 1737, 1/2 öre SM 1720–1721 och 1 öre KM 1720–1721, 1724–1726 samt 1750 som präglades i Stockholm). Karl X Gustav fortsatte att prägla 1/4 öre i koppar i Avesta och 1 öre i silver i Stockholm. Under Karl X Gustav och Karl XI ökar öresmyntningen i silver och sker parallellt med kopparmyntningen.

Efterhand som kopparmynten ökade minskade deras värde. I början var 1 öre SM (silvermynt) lika med 2 öre KM (kopparmynt) men snart blev den 2 1/2 öre KM och 1664 3 öre KM. Från 1661 satte man alltid ut på kopparmyntet om det räknades i silvermynt (SM) eller kopparmynt (KM). Under Karl XIs första år finns en mängd olika kopparmynt; 2 1/2 öre KM 1661, 2 öre KM 1661–1665, 1 öre KM 1661–1664 samt 1/2 öre KM 1661–1664. Från 1666 slogs ytterligare en ny valör, 1/6 öre SM, och från 1669 1 öre SM. Alla dessa slås i Avesta. 1686 upphör all öresmyntning i koppar för en tid. Samtidigt med kopparmynten slås öresmynt i silver i Stockholm, främst 1 öre och 4 öre men 1664–1669 samt 1675–1676 (i Landskrona) även 2 öre. 1684 upphör myntningen av 4 öre och 5 öre slås från 1690. 1665 präglas det sista halvöret på 1600-talet.

Under Karl XII slås öresmynt i koppar sporadiskt, 1 öre SM endast 1715 och 1/6 öre SM 1701–1708 samt 1715, 1716 och 1718. Öresmynt i silver slås desto mer, 1 öre och 5 öre. 1715 upphör myntningen av 5 öre och 4 öre samt 2 öre slås från 1716. Under Ulrika Eleonoras korta regeringstid slås två öresvalörer i silver, 5 öre 1719 och 1 öre 1720. I Stockholm slås kopparmynt med valören 1 öre KM 1719 och 1720. 1 öre KM slås även i Avesta 1720. Under Fredrik I:s första år slås två valörer kopparmynt i Stockholm, 1/2 öre SM 1720–1721 och 1 öre KM 1720–1721 samt 1724–1726. Från 1730 präglas 1 öre SM i koppar i Avesta och från 1743 2 öre SM. Dessutom slogs 1 öre KM 1746 och 1749 (i Avesta) samt 1750 (i Stockholm). Under hela tiden slogs 1 öre och 5 öre i silver i Stockholm. 2 öre slogs endast 1732. 10 öre i silver började präglas 1739. Under Adolf Fredrik skedde inga stora förändringar: 10, 5 och 1 öre i silver slogs i Stockholm samt 2 öre SM och 1 öre SM i koppar slogs i Avesta.

1768 avtog all myntning av öresvalörer både i koppar och silver och en ny myntordning kom som sade att 3 daler SM = 1 riksdaler = 96 öre SM. Nya mynt i valörerna 16 öre SM, 8 öre SM och 4 öre SM i silver slogs i Stockholm. 1776 kom en ny myntrealisation som fastställde att 1 riksdaler var lika med 48 skilling och öresmyntet försvann så sakteliga. Men Gustav III hann prägla ett silvermynt med öresvalör, 16 öre SM. Dessutom slogs ett ental öresvalörer av koppar, 2 öre SM 1777, 1 öre SM 1778 samt 1 öre KM 1772 och 1778. Sedan användes bara öresmynt i koppar att prägla nya mynt med.

1855 infördes decimalsystemet. Huvudmyntet kallades riksdaler riksmynt (= 1/4 riksdaler specie) och delades in i 100 öre. Alltså blev 1/8 riksdaler specie 50 öre och 1/16 riksdaler eller 12 skilling 25 öre. Att vissa äldre kallar 25 öre för tolvskilling hänger samman med denna reform. Vid denna tid kom silvermynten 50 öre, 25 öre samt 10 öre och kopparmynt i 5 öre, 2 öre, 1 öre samt 1/2 öre. De första i silver präglades i Stockholm 1855 och de första i koppar året efter, också det i Stockholm.

I Sverige användes halvören till och med år 1872, men i samband med att Sverige, Danmark (1873) och Norge (1875) anslöt sig till den Skandinaviska myntunionen och införde kronan 1873 som gemensam valuta drogs halvöret in. Valörerna framöver inom unionen, och även senare i de olika länderna var ettöring, tvåöring, femöring, tioöring, tjugofemöring och femtioöring. Diametrarna var 16, 21, 27 (18 efter 1972), 15, 17, resp. 22 (18,75 från och med 1992) med mera. Vikterna (i brons respektive kopparnickel) var 2, 4, 8 (2,64 från och med 1972), 1,5, 2,4, respektive 4,8 (3,7 från och med 1992) gram. Dessa drogs in efterhand, 1 och 2 öre (30 juni 1972 i Sverige), 5 och 25 öre 1985 samt 10 öre 1992 (i Sverige).

Sveriges Riksbank beslöt den 18 december 2008 att 50-öringen ska försvinna som betalningsmedel den 30 september 2010, och Norge beslöt att dra in 50-öringen från och med 1 maj 2012, så idag har endast Danmark 50-öringen kvar. Öret finns dock kvar som räkneenhet.

Kings har satt Mario Kempe på waivers

Los Angeles Kings satte under söndagen upp Mario Kempe, 31, på waivers för att kunna skicka honom till farmarlaget Ontario Reign.

Förs under måndagen vet vi om någon annan klubb i NHL plockar upp honom, men chansen är nog inte jättestor då de flesta lagen börjar ha fullt i sina spelartrupper inför säsongen.

Seriepremiären är på onsdag.

Mario valde LA Kings i somras när han hade förfrågningar från några olika klubbar, till viss del med tanke på att hans bror Adrian spelar i laget.

Mario skrev på ett ettårskontrakt värt 700 000 dollar, vilket motsvarar ca 6,8 miljoner kronor.

Han har fått visa upp sig under fyra träningsmatcher på försäsongen och svarat för en assist.

Han gjorde 52 matcher i Arizona Coyotes förra säsongen med 9 poäng, 4 mål och 5 assist, som facit. Mario tilhörde Coyotes under de två senaste säsongerna och har totalt spelat 70 matcher i NHL och fått ihop 13 poäng, 6 mål och 7 assist.

Om ingen tar honom på waivers under de närmaste dygnet kommer Mario att representera Ontario Reign i AHL och kan bo kvar i Los Angeles-området, då laget tränar i samma arena som LA Kings och bara bussar till matcherna i Ontario.

Högernationalister rasar, underbarnet triumferar

Det blev ett superval för Sebastian Kurz.

Österrikes 33-åriga ”Wunderkind” Sebastian Kurz gör en spektakulär comeback medan högernationalistiska Frihetspartiet skoningslöst straffas av väljarna. Stora vinnare är också miljöpartiet, en stark trend i Europa.

Sebastian Kurz är ett politiskt underbarn, som blev utrikesminister vid 27 års ålder och sedan kuppade mot patriarkerna i det konservativa regeringspartiet ÖVP.

Men ingen hade räknar med denna triumf: över 38% av rösterna och ett plus på omkring 7%. Avståndet till socialdemokraterna SPÖ som fick drygt 21% är nu gigantiskt.

Dagens horoskop

Håll kontroll på vad Du stoppar i Dig idag, och se till så att det inte är alltför onyttigt. Stöd och uppmuntran från vänner kommer att få Dig att vara riktigt effektiv på jobbet. Är Du egenföretagare eller handlare kan Du också räkna med en bra dag. Sköter Du det på rätt sätt kan Du även vänta Dig lite framgång i form av avkastning från en investering. Undvik dock att ställas inför Dina chefer de kan nämligen ha något på hjärtat trots Ditt oklanderliga arbete.

Chevrolet Camaro

Chevrolet Camaro, bilmodell lanserad den 29 september 1966 som 1967 års modell. Camaron var GMs svar på Fords försäljningssuccé Mustang.

Den första generationen tillverkades mellan 1967 och 1969 och fanns både som hardtop och cabriolet. Bilen gick att beställa med ett flertal utrustningspaket, varav det kanske mest kända var Camaro Z28. Ett annat högprestandautförande var Camaro SS (Super Sport). RS-paketet (Rally Sport) var mer av ett "stylingkit" och gick att kombinera med såväl Z28 som SS. På motorsidan fanns både raka sexor och V8-motorer att välja mellan. De två första årsmodellerna hade en motor på 396 kubiktum som största alternativ, men 1969 kunde man få en motor på 427 kubiktum. På denna årsmodell kunde man även få skivbromsar runt om som tillval.

När Camaro presenterades, sade en GM-policy att bilen inte fick ha motorer med större slagvolym än 400 kubiktum (6,6 l). Detta medförde att Camaro effektmässigt inte kunde matcha konkurrenterna Ford Mustang och Plymouth Barracuda, eftersom varken Ford eller Chrysler hade någon sådan begränsning. Don Yenko anade dock en marknad för en mycket potent Camaro, och fann ett sätt att kringgå GMs slagvolymspolicy. Detta medförde att Yenko kunde börja sälja Yenko Camaro utrustade med en mycket kraftfull motor på 427 kubiktum (7,0 l).

1967, Chevrolet Camaro lanseras i hardtop- och cabrioletutförande.

1968, Denna årsmodell är snarlik den föregående, men på -68:orna saknas ventilationsrutor i framdörrarna.

1969, Karossen är utseendemässigt omarbetad med bl a fyrkantigare skärmkanter.

1979, Chevrolet Camaro Z28

1970, Lanserades en ny generation. Konstruktionsarbetet hade dragit ut på tiden, och modellen började inte tillverkas förrän i februari 1970. Den hade fått en mer strömlinjeformad design och fanns enbart som kupé. RS-, SS- och Z28-tillvalen fanns kvar. Skivbromsar fram var nu standard. Generation 2 tillverkades fram till 1981.

1972 års modell var den sista som gick att få med 396-motorn. Därefter var den största motorn på 350 kubiktum. 1974 fick Camaro större stötfångare på grund av nya säkerhetskrav, och under 1970-talet sjönk motoreffekterna betydligt som ett resultat av nya utsläppsregler. Från årsmodell 1975 började bilarna förses med katalytisk avgasrening. Detta år introducerades också den större bakrutan som gick runt bakstolparna. Årsmodellerna 1975 och 1976 gick inte att beställa i Z28-utförande.

1982, presenterades den tredje generationens Camaro, med nyheter som bränsleinsprutning, fyrväxlad automatlåda och femväxlad manuell låda. En fyrcylindrig motor lanserades som ett bränsleekonomiskt alternativ till de traditionella V8-motorerna. Detta ekonomialternativ utgick dock ur sortimentet 1985. 1982 var den starkaste motorn en V8 på 305 kubiktum. 1985 introducerades modellvarianten IROC-Z, som fick sitt namn från en populär racingserie i USA (International Race Of Champions). Den hade uppgraderad fjädring, som medförde en avsevärt förbättrad väghållning, och en vidareutvecklad variant av bränsleinsprutningen, som kallades TPI (Tuned Port Injection).

I och med introduktionen av den fjärde generationens Camaro 1993 flyttades tillverkningen från Kalifornien i USA till Québec i Kanada. I konstruktionsarbetet hade man ansträngt sig för att förbättra krocksäkerheten jämfört med den tidigare generationen. 1996 återkom SS-utförandet i efter mer än 20 års frånvaro, och paketet innehöll bland annat en motoreffekt höjd till 305 hk, ett luftintag i huven och 17" aluminiumhjul samt uppstyvad fjädring. 1998 försågs modellen med omdesignade strålkastare. 2002 firade Camaro 35-årsjubileum och ett specialutförande marknadsfördes med anledning av detta. Tyvärr motsvarade inte försäljningssiffrorna företagsledningens förväntningar och tillverkningen upphörde den 28 augusti 2002. Det var även i samband med 35-årsdagen som de två lätt igenkännbara racingränderna som går längs med bilen fanns tillgängliga som extra tillval, då under namnet 35th Anniversary Stripes.

Måndagen den 9 januari 2006 visades en konceptbil för den femte generationen av Chevrolet Camaro upp på bilmässan i Detroit. Försäljningen startade våren 2009 för modellår 2010.

Bilen finns med tre olika motoralternativ, dels en V6 på 3.6 liter och dels en V8 på 6.2 liter. V8an finns dessutom i två utföranden, en kallad L99 på 400 hästkrafter (levereras med automatlåda) och en kallad LS3 på 426 hästkrafter som då har en sexväxlad manuell låda.

1 april 2010 tog Camaro hem titeln som "World Car Design of the Year" som "World Car of the Year" nominerar årligen sedan 2005.

2012 kom ZL1-modellen med kompressormatad LSA motor (Samma som i Cadillac CTS-V). Den har fått mycket uppståndelse bland annat för sina låga 7:41 min på Nürburgring, endast 2 sekunder långsammare än Ferraris 430 Scuderia. Den gör även 11 sekunder på 402 meter vilket få bilar kan mäta sig med. Namnet ZL1 kommer från motorn som byggdes i 69 st Camaro 1969 samt 2 st Corvette 1969. En helaluminium 427 egentligen avsedd för racingserien men byggdes även i ovan nämnda produktionsbilar på grund av att racingserien krävde att bilar och motorer som deltog skulle finnas i produktion om minst 50 st exemplar. Camaro ZL1s tid på en av världens svåraste och mest prestigefyllda bana är 7min 41.27sec http://www.fastestlaps.com/tracks/nordschleife.html, det är snabbare än många andra betydlig dyrare bilar, till exempel Lamborghini Gallardo, Mercedes C 63 AMG Coupe Black Series, Mercedes SL65 AMG Black Series m.m.

En standard-Camaro var aldrig lika snabb som den betydligt dyrare Corvette, men kunde relativt enkelt och billigt trimmas till imponerande prestanda. Modellen är därför mycket populär inom både dragracing och banracing. Under hela produktionen delade Camaro både kaross och många tekniska lösningar med systermodellen Pontiac Firebird.

Camaro har haft det prestigefyllda uppdraget att vara Pace Car vid Indianapolis 500 sju gånger, 1967, 1969, 1982, 1993, 2009, 2011 och 2014.

Viktigt att skilja på journalist och aktivist

De globala klimatdemonstrationerna blev en stor nyhet i hela världen. Men i Australien, som var startpunkten för demonstrationerna, valde Daily Telegraph att fokusera på klimatångest.

Klimatjournalistik borde inte vara mer komplicerad än någon annan journalistik. Sant, relevant, hederligt och balanserat är gamla ledord som fungerar utmärkt även här.

När blir något en sanning? 

Är det först när sannolikheten rusat upp i inte mindre än 100%? 

Under politikerveckan i Almedalen förde jag ett samtal på Svenska Dagbladets scen med vår vetenskapsskribent, forskaren Emma Frans. Temat var ”sant, falskt eller mittemellan”. Hennes poäng var att vetenskapen sällan levererar några 100% sannolikheter. Det ligger i vetenskapens natur att det alltid finns utrymme för visst tvivel. Men den vetenskapliga förklaringsgrunden är trots allt den bästa vi har.

När det gjorts omfattande forskning av hög kvalitet inom ett område och det råder allmän konsensus om vad som är sant, ja då är det rimligt att också kalla det för en sanning. Och med denna motivering svarade hon ”sant” om påståendet att människan har bidragit till de globala temperaturhöjningarna. Inte riktigt lika sant som att jorden är rund, men trots allt sant.

Och vad har det att göra med hur vi i medierna ska förhålla oss till frågan om klimatförändringar?

Journalistik ska vara granskande och ifrågasättande. Även klimatjournalistiken. Men det innebär inte att en röst som hävdar att klimatförändringarna är naturliga ska ges samma tyngd som 100 forskare som hävdar motsatsen. För journalistik ska också vara relevant. Vi ska skilja stort från smått när vi väljer vad vi skriver om och hur vi gör det. Vi ska hålla ögonen på bollen, för att använda en sliten sportmetafor.

Alla har vi åsikter, men det är en journalistisk dygd att inte låta dessa påverka vårt jobb.

När vågen av globala klimatdemonstrationer (på grund av tidszonerna) drog igång i Sydney i Australien valde Daily Telegraph, en tabloid med miljonpublik, samma dag att fokusera på ”Eco Worriers”, barn som känner klimatångest. Underförstått: det är klimatångest som är problemet, inte klimatförändringarna. Ett exempel på hur bisak görs till huvudsak. Som kuriosa kan nämnas att det bara finns ett land i världen, Saudiarabien, som har större koldioxidutsläpp per invånare än Australien. Den informationen nämndes inte i artikeln.

Men det slår lätt över åt andra hållet också. När Greta Thunberg höll sitt numera världsberömda tal inför FNs generalförsamling fanns det exempel på journalister, utsända med uppdrag att bevaka och rapportera, som blev så betagna att de glömde bort en annan journalistisk grundregel, ”show don’t tell”. Berätta vad Du ser, men tala inte om vad läsaren förväntas känna inför det.

Alla har vi åsikter, men det är en journalistisk dygd att inte låta dessa påverka vårt jobb. Den grundläggande drivkraften ska vara viljan att presentera information och insikter så att läsaren själv kan bilda sig uppfattningar, inte att torgföra sina egna åsikter.

Stopp, stopp stopp. Kanske någon vill utbrista vid det här laget. Tidningarna är ju fulla av åsikter och slutsatser. Ja, så är det. På ledarsidor och ibland på kultursidorna förekommer åsiktsjournalistik. Även på nyhetsplats tillåts skribenter på analysplats ta ut svängarna. Det jag pratar om är den löpande nyhetsbevakningen, som är journalistikens ryggrad.

Klimatförändringarna kommer av allt att döma att leda till en omfattande global omställning av våra samhällen. En sådan stor samhällsförändring kommer att föra med sig spännande innovationer och nya entreprenörer, men sannolikt också maktmissbruk, korruption och lycksökare.

Det kommer inte att saknas uppgifter för den klassiska kvalitetsjournalistiken.

12 miljarder kronor räknar telekomjätten Ericsson med att få betala i böter på grund av de mutaffärer som avslöjats. Jan Almgren berättar historien om ett företag som under lång tid, och under en lång rad chefer, hamnat riktigt snett.

Varför har IQ-nivåerna börjat sjunka efter att ha stigit stadigt generation för generation? 

Ni har väl inte missat Maria Sundén Jelminis spännande nya serie om hjärnan och lärandet?

Under strecket är en 100-årig källa till kunskap och sedan en tid tillbaka finns hela arkivet digitaliserat. Här kan man hitta berömda skribenter som Ellen Key, Hjalmar Söderberg och en osnuten yngling vid namn Olof Palme.

Dagens horoskop

Idag är en av de unika dagarna när det är smart att investera, passa på innan det är för sent. Spendera kvällen framför en film med Din älskade, eller gå ut på en romantisk middag på restaurang. Släpp all oro för en stund och ägna Er åt varandra. Din familj kan ha påverkats negativt av all tid som Du spenderat på kontoret med nya uppgifter och en del kontroversiella samtalsämnen kan komma på tal. Var inte för angelägen om att få Din röst hörd bara.

Estoniakatastrofen

Estoniakatastrofen var en stor sjöolycka i Östersjön den 28 september 1994, då färjan och passagerarfartyget M/S Estonia förliste på öppet hav under färd från Tallinn till Stockholm. Enligt officiella rapporten fanns 989 personer ombord, varav 852 förolyckades. Av den största nationalitetsgruppen, svenskar, omkom 501 av 552 ombord. Olyckan är den största fartygskatastrofen i fredstid i nordiska farvatten genom tiderna och en av de dödligaste överhuvudtaget under sent 1900-tal.

M/S Estonias bogvisir, som Sjöhistoriska museet fick i gåva 1999, är sedan 2005 placerat i en klimatkontrollerad byggnad på Muskö örlogsbas.

Inget straffrättsligt ansvar har utkrävts för katastrofen.

Estonia, ursprungligen Viking Sally, var en kryssningsfärja, en kombinerad bil- och passagerarfärja (Ro-pax), byggd 1979–1980 på Meyer-Werft i Tyskland för Viking Lines linje Åbo–Stockholm, som utom över Ålands hav huvudsakligen går genom skärgård. 1990–1991 gick hon på samma linje för Silja Line som Silja Star och 1991–1993 på linjerna Umeå–Vasa och Sundsvall–Vasa över Bottniska viken för Wasa Line som Wasa King. I januari 1993 köptes fartyget av Nordström & Thulin och sattes in på linjen Stockholm–Tallinn för Estline den 1 februari samma år.

Hon var på 15 598 bruttoregisterton, hade 9 däck och var byggd för 2000 passagerare. Hon var 155,4 meter lång och 24,2 meter bred.

Estonias kontraktsfart var 21 knop, men under de senare åren ansågs fartygets maximala marschfart vara 19 knop. För att hålla tidtabellen i västlig riktning behövdes en medelfart i öppet vatten på cirka 16,5 knop.

Vid olyckstillfället hade Estonia enligt besättningslistan en egentlig besättning på 149 personer och därtill 37 övriga, såsom artister och praktikanter.

Enligt den för Estland, Finland och Sverige gemensamma haverikommissionens slutrapport berodde katastrofen på att bogvisirets gångjärn och låsanordningar var för svaga för att klara av kraften av vågorna på öppet hav, varpå vågslagens kraft fick visiret att till slut ramla av. Det första tecknet på att något var i olag skedde strax före klockan 01:00 EET, då vakthavande matros på rutinrond rapporterade en hård metallisk smäll från bogområdet. Matrosen stannade kvar ett tag men märkte inget speciellt. Han skickades senare efter båtsman för att kontrollera situationen men hann inte tillbaka till bildäck. Fartygets besättning märkte sannolikt aldrig att bogvisiret skadats eftersom det inte fanns några instrument på bryggan som visade att bogvisiret hade lossnat. Fartygets konstruktion var även sådan att man inte såg förskeppet från bryggan.

Enligt haverikommissionen så brast bogvisirets låsanordningar och gångjärn strax efter klockan 01:00. När visiret föll slet det med sig bogrampen som stack upp i ett utrymme i visirets övre del. Därmed lämnades rampen helt öppen för sjöarna och stora mängder vatten kunde strömma in på bildäck. Vatten på bildäck observerades på en monitor klockan 01:10-01:15. Vid samma tid flydde en del passagerare från sina hytter, framförallt de som befann sig längst ner i fartyget då de hört oljud men också sett vatten, som uppenbarligen sipprat in från bildäck. Vattnet fick fartyget att kränga och utveckla cirka 15° slagsida inom några minuter. Fartyget styrdes upp i vind och förbi vindögat, uppenbarligen för att minska slagsidan, medan farten minskades, men samtidigt kunde vattnet lättare slå in genom bogen. Slagsidan stabiliserades tillfälligt vid 20–30°.

Nödanropet Mayday sändes klockan 01:22. Jourhavande Ilkka Kärppälä vid Sjöräddningscentralen i Åbo registrerade anropet klockan 01:24. Drygt sju minuter efter det första nödanropet försvann all radiotrafik med M/S Estonia.

Omkring klockan 01:20 hade alla huvudmaskinerna stannat och fem minuter senare också huvudgeneratorerna. Fartyget drev med 40° rätt stabil slagsida med styrbords sida mot vinden. Vågorna slog mot fönstren på däck 4 och efter att vatten trängt in genom fönstren förvärrades slagsidan ytterligare. Vattnet antas ha nått bryggan vid 80° slagsida klockan 01:30. Nödgeneratorn upphörde att fungera, men nödbatterierna gav ännu begränsat ljus. Fartyget antas ha sjunkit helt klockan 01:48. Det förekom ingen organiserad utrymning. De som hunnit lämna fartyget var tvungna att simmande försöka ta sig till någon av livflottarna eller de fartyg som snart dök upp (det första klockan 02:12) men inte hade effektiva metoder att få upp folk ur vattnet. Den första helikoptern anlände en knapp timme senare (klockan 03:05).

Vattentemperaturen var 10–11 °C, det blåste kuling (storm senare på natten) och sjön gick hög.

OH-HVG, den första helikoptern på plats, här på en övning vid Åbo universitetscentralsjukhus, dit många fördes för vård.

De fartyg som tog emot det första nödanropet var bilfärjorna M/S Mariella och M/S Silja Europa. Silja Europa var även det fartyg som kom att leda räddningsinsatsen ("On-Scene Coordinator", OSC). Utöver dessa två deltog även bilfärjorna M/S Silja Symphony‚ GTS Finnjet och M/S Isabella samt lastfartygen Finnmerchant, Mini Star, Finnhansa och Mastera samt gränsbevakningsfartyget Tursas i räddningsaktionen. Många andra fartyg deltog i sökoperationen under dagen. Tallinks bilfärja Balanga Queen befann sig också i närheten av Estonia vid förlisningen, men fick order att gå direkt till Tallinn. Hon anlände till olycksplatsen senare på dagen. Flera av fartygen hade problem i sjögången och måste begränsa sina insatser av hänsyn till sin egen säkerhet: man vågade inte riskera egen besättning genom att sjösätta räddningsbåtar, Finnjet var tvungen att hålla 5–7 knops fart och anpassa sin kurs då bilar på bildäck flyttade på sig, Mini Star rullade upp till 45° då personer från en flotte skulle bärgas, Mariella kunde senare på natten inte längre ligga med sidan mot vinden.

Det hårda vädret gjorde det omöjligt eller otillrådligt att sjösätta livbåtar eller räddningsbåtar. 34 personer räddades direkt från fartygen, främst genom att Mariella och Isabella fångade in räddningsflottar och lät de nödställda klättra över till fartygens egna, som vinschades upp. Därtill rapporterade fartygen till räddningshelikoptrarna, som därmed kunde arbeta effektivare. De flesta räddade vinschades upp till helikoptrar med hjälp av ytbärgare. Två finska helikoptrar, OH-HVG (44 räddade) och OH-HVD (7 räddade), förde de räddade främst till passagerarfartygen medan övriga helikoptrar förde de räddade i land (till Utö, Nagu, Åbo och Hangö), då man bedömde landning på fartygen vara alltför farligt i den grova sjön. En ytbärgare måste dock av Y65 föras till Silja Europa hängande i vajern, då vinschen slutat fungera (flera vinschar krånglade under operationen). De sista överlevande påträffades vid niotiden på morgonen, då 104 nödställda räddats av helikoptrarna. Totalt deltog 26 helikoptrar från Finland, Sverige, Danmark och Estland i eftersökningarna, varav 4 anlände på natten och ytterligare 13 i gryningen eller under morgonen, medan överlevande ännu hittades.

Totalt räddades 139 personer, 53 medlemmar ur den ordinarie besättningen och 86 övriga personer. Dessutom bärgades 95 döda kroppar. Bland de döda fanns sångaren och underhållaren Pierre Isacsson samt den tidigare socialdemokratiske riksdagsledamoten Lennart Pettersson. Kent Härstedt, som numera är riksdagsledamot för Socialdemokraterna, var en av dem som överlevde katastrofen.

Vädret under olycksnatten var hårt, med en medelvind på 12–20 m/s (6-8 Bf, frisk till hård kuling) och en högsta medelvind under tio minuter på 15–21 m/s (7-9 Bf, styv kuling till halv storm) på omgivande kuststationer före och under olyckan och upp till 25 m/s (10 Bf, storm) senare under natten. Vinden vid olycksplatsen klockan ett uppskattas till 18–20 m/s (8 Bf, hård kuling), vinden i byarna kraftigare. Den signifikanta våghöjden på olycksplatsen har utgående från uppskattade vindar uppskattats till 4,0-5,4 m av olika meteorologiska institut. Förhållandena uppfattades inte som exceptionella på passagerarfärjorna mellan Finland och Sverige.

I samband med att Estonia förliste den 28 september 1994 kunde det konstateras att tillförlitliga listor över ombordvarande saknades. Enligt Sjöfartsverkets konsekvensanalys om bärgning av Estonia från 12 december 1994 så var det omöjligt att med säkerhet ange hur många personer som fanns ombord när Estonia avgick Tallinns hamn sista gången. Enligt de senaste tillgängliga listorna varav en från rederiet varierade antalet mellan drygt 1 000 och 1 022 personer. I Finland fanns det en uppgift om cirka 1 070 ombordvarande. Det kunde heller inte uteslutas att det funnits personer ombord som inte hamnat på någon av de listorna som funnits. Detta tydde starkt på att de reglerna om registrering av ombordvarande på passagerarfartyg inte var tillräckliga och behövde ändras.

Efter estoniakatastrofen ändrades bokningssystemet i allmänhet. Den nya lagen som trädde i kraft är att med "passageraruppgifter" vid bokning eller senast vid biljettköp ska enl Sjöfartsverket beslut sedan 1 november 1995 alla passagerares namn, ålder (år, månad, dag), kön och nationalitet registreras, vilket tidigare inte var fallet.

Klockan 01:31 svensk tid den 28 september 1994 gick Tidningarnas Telegrambyrå ut med att Estonia hade sjunkit. Vid denna tidpunkt fanns inga passagerarlistor tillgängliga. Klockan 03:02 meddelar Tallinns sjöräddningscentral till Åbo sjöräddningscentral att det fanns 679 passagerare och 188 besättningsmedlemmar ombord på Estonia, sammanlagt 867. Det kom dock att snabbt ändras.

De tidiga preliminära siffrorna uppgav den finländske räddningsledaren Raimo Tiilikainen på en presskonferens i Åbo att 964 personer fanns ombord på Estonia, 126 hade räddats, 42 hade hittats döda och 796 saknades. I efterhand ändrades siffrorna.

Expressen lät i tidningen som kom ut tidigt på morgonen den 29 september publicera passbilder på 35 saknade från rederiets passagerarlista. Publiceringen fick omfattande kritik och fälldes av Pressens opinionsnämnd då den bröt mot pressetiken.

Estniska inrikesministeriet sammanställde listor över besättning och passagerare med hjälp av information som samlades in från rederier, ambassader, polisen, sjukhus och privatpersoner. Det visade sig sedan i efterhand att de listorna från inrikesministeriet var undermåliga och innehöll dubbletter (dubbla namn) och namn på personer som bokade men som inte reste. Estniska inrikesministeriet sammanställde listor för Estlands del, men kom i november 1994 när de skulle slå fast vilka som var ombord att brottas med problem från maffian i landet: de fick med namn på listorna med personer som inte var med på båten. Estlands regering hade gjort inte mindre än 5 passagerarlistor men misslyckats varje gång då maffian fick med nya namn på dessa. Estland lade därför ner arbetet.

Den sista listan som rederiet sammanställde den 13 oktober 1994 Klockan 10:45 redovisade 1 002 personer. Enligt passagerarlistan var 922 personer antingen svenskar, ester eller letter. Det var 538 svenskar, 355 ester, 29 letter och 65 med annan nationalitet samt 15 med ouppklarad nationalitet. Av de 1002 personerna tillhörde 814 passagerarna och 188 besättningen. Rederiet hade valt att inte markera de personer som blev räddade på passagerarlistan. Efter att rederiet sammanställde den listan så avslutade de sitt jobb helt och sedan gick initiativet över till svenska Rikskriminalpolisen för fortsatt utredning. Rikskriminalpolisen gjorde kopior på alla tillgängliga tidigare listor som gick att få tag på och kontrollerade personer på dem, särskilt personer som fanns på en lista men inte fanns på andra blev noga kontrollerade. Anhöriga som rapporterat en ombordvarande blev oftast tvungna att lämna uppgifter om sig själva och de blev kontaktade. Rikskriminalpolisen kontrollerade också personer som blivit anmälda som försvunna tiden för då Estonia sjönk, exempelvis personer som inte dykt upp på sin arbetsplats. Rikskriminalpolisen hittade svenskar som inte funnits med på någon tidigare lista som funnits, men som polisen efter en utredning anser funnits ombord under katastrofnatten. Med dessa personer kollade polisen en längre tid ifall deras bankkort senare blivit använda, för då kunde de bli uteslutna.

Enligt den kompletta passagerarlista som svenska Rikskriminalpolisen sammanställde den 28 februari 1995 (vilket var grundutredning som ändå krävde efterforskningar) så uppgick det totala antalet resenärer till 989. Enligt passagerarlistan var 922 personer antingen svenskar, ester eller letter. Det var 550 svenskar, 344 ester, 28 letter och 67 med annan nationalitet och ingen med ouppklarad nationalitet. Av de 989 personerna tillhörde 796 passagerarna och 193 besättningen. Dessutom var det 61 fordon på listan. Enligt passagerarlistan omkom 852 människor varav 757 saknas.

Några andra som hade passagerarlistor var försäkringsbolaget Skuld, eftersom de hade till uppgift angående försäkringspengarna till anhöriga och överlevande.

Haverikommissionen utgår från "de senaste passagerar- och besättningslistorna, daterade den 4 januari 1996", 989 personer från 17 länder antas ha funnits ombord, varav 186 klassificerades som besättning och 803 som passagerare. Av dessa överlevde 137 (ytterligare en räddades, men avled av sina skador). 149 utgjorde egentlig besättning, därtill fanns 6 praktikanter, 18 underhållningsartister, 9 rådgivare och 4 medlemmar av den alternerande besättningen.

Vid en jämförelse med en passagerarlista som rikskriminalpolisens ID-kommission hade gjort den 19 april 1995 och de namn som är inhuggna i monumentet vid Nordiska museet på Djurgården i Stockholm säger dock att det kan ha varit 69 personer till som befann sig ombord när Estonia förliste. Merparten av dessa ytterligare 69 namn som finns på den passagerarlistan åtföljs av sitt födelseår. Därmed kan det varit 1 058 personer som var ombord på Estonia och 921 personer som omkom i katastrofen.

Det av regeringen särskilt tillsatta Etiska rådet rekommenderade att förlisningsplatsen skulle ses som en gravplats och svenska riksdagen beslöt då att täcka över fartyget med betong, men detta arbete avbröts dock efter hårt motstånd från både överlevande och offrens anhöriga. Socialdemokraten Kent Härstedt, som själv var på båten när den förliste, vädjade i en debattartikel våren 1996 till regeringen att stoppa övertäckningen och även de anhöriga, som tidigare hade delats i frågan om huruvida de döda skulle bärgas eller inte, bildade nu gemensamt motstånd mot regeringens planer. Sommaren 1996 bestämde regeringen att stoppa övertäckningen av MS Estonia.

Förlisningen av fartyget Estonia ägde rum vid midnatt den 27 och 28 september 1994 på 59°22.9′N 21°41′Ö, cirka 25 nautiska mil (47 km) från finska Utö med bäring 157°. Gravfrid har beslutats för platsen för vraket, för att hindra vrakplundring eller gravskändning genom dykning i området. Bestämmelserna styrs i skilda lagar i Finland och Sverige, nämligen Lag (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia i Sverige och Lag om fredning av vraket efter passagerarfartyget Estonia 30.6.1995/903 i Finland, vilka förklarar dykningar i det skyddade området förbjudna. Brott mot dykförbudet kan ge böter och fängelse upp till ett eller två år. Undantagna är verksamhet på myndighets begäran, för att täcka över fartyget eller om de utförs för att bekämpa föroreningar eller skyddande av den marina miljön. M/S Estonia är dock hittills (2019) det enda sjunkna fartyg som ålagts gravfrid. Hon ligger på havsbotten med den grundaste punkten på endast 54 meter, och midskepps cirka 60 meter, den djupaste punkten vid vrakets botten är på cirka 80 meter.

Bogvisirets låsanordningar och gångjärn brast till följd av belastningarna av ett flertal mycket kraftiga vågslag mot visiret. Estonia hade antagligen varit utsatt för våghöjd på fyra meter under mindre än 20 timmar under hela sin historia, och förhållanden motsvarande dem vid olyckan vid endast ett eller två tillfällen på rutten Tallinn-Stockholm.

De skattade maximala våglasterna vid olyckstillfället, uttryckta som vertikala och längsgående krafter, var av samma storleksordning som de som varvet hade använt som konstruktionsbelastningar. Så som de var byggda kunde visirinfästningarna endast stå emot vågkrafter som låg något över de använda konstruktionsbelastningarna. Låsanordningarna skulle ha behövt vara flera gånger starkare för att det skulle ha funnits en rimlig säkerhetsmarginal för reguljär trafik mellan Tallinn och Stockholm. Kommissionen fann att ingen av parterna (varvet, klassningssällskapet, sjöfartsmyndigheterna) betraktat visirets fästen och lås som vitala för fartygets säkerhet. Rutinerna verkar dock ha varit liknande vid andra nybyggen i Östersjöområdet under tiden för bygget. Utvecklingen hade varit snabb och regelverk och rutiner släpade efter.

Flera bogvisirtillbud hade tidigare inträffat på fartyg som byggts för färjetrafiken mellan Sverige och Finland. Ett av dessa tillbud drabbade Estonias systerfartyg M/S Diana II 1993. Dessa tillbud hade dock inte lett till samlade åtgärder för att förstärka bogportarnas infästning på andra ropaxfärjor.

År 2006 kritiserades haveriutredningen av en estländsk expertgrupp. Man menade att de hårda stötar som hade iakttagits av personerna ombord inte hade utretts. Dessutom finns det vittnen som menar att bogvisiret inte lossnade från fartyget klockan 00:15 på natten utan att bogvisiret vid klockan 00:25 fortfarande ska ha varit på plats. Dessutom ska de svenska myndigheterna ha nekat expertgruppen att intervjua dykare som har undersökt Estonia.

Katastrofen har gett upphov till ett antal mer eller mindre välunderbyggda konspirationsteorier som har det gemensamt att de hävdar att katastrofen inte var en olycka. En del hävdar att bogvisiret öppnades med vilja för att dumpa smuggelgods, andra att fartyget sänktes med sprängladdningar. Förespråkare för dessa teorier hävdar även att makthavarna känner till vad som verkligen hände, men att det döljs av någon anledning. Den tyska journalisten Jutta Rabe hävdar att en hemlig, troligen rysk organisation sänkte Estonia för att hindra hemlig last från att nå USA via Sverige och anser det bevisat att Estonia hade utsatts för sprängning. Hon bygger sitt antagande på metallurgiska analyser gjorda på en bit från Estonia som hon deltog i att bärga. Mer omfattande analyser av samma material utförda av Bundesanstalt für Materialforschung und -prüfung (BAM) ledde dock till slutsatsen att materialet inte uppvisade några spår från en explosion.

Rabe gjorde vrakdykningar och spelade in en film. Vid undersökningen hade hon stöd av några av de anhöriga, som hade hopp om att de skulle få en bättre förklaring på olyckan än vad som gavs i haverirapporten. Rabe berördes inte av 1995 års överenskommelse om skyddet av Estonia eftersom denna bara undertecknats av Sverige, Finland, Estland, Lettland, Danmark, Ryssland och Storbritannien och alltså bara omfattar dessa länders medborgare.

Enligt uppgifter från Tullverket använde svenska försvaret passagerarfartyget Estonia som transportmedel för hemlig militär utrustning. Estonia hade två gånger, två respektive en vecka före förlisningen, haft transport av hemlig vapenutrustning. Det har även framförts uppgifter om att fartyget användes för att transportera krigsmateriel från före detta Sovjetunionen i stor omfattning och spekulationer om att delar av en kärnreaktor skulle ha kunnat vara med på fartyget på olycksnatten, vilket skulle förklara varför regeringen inte ville bärga vraket eller fortsätta dykningarna.

Enligt SSPA-konsortiet som avslutade sin rapport "The final reports of the research studies on the sinking sequence of MV Estonia" (2008), rekommenderar forskarna att en ny inspektion av Estonia genomförs och att man därvid bland annat inspekterar skrovet, lyfter bogrampen och tar upp minst tre fönster.[källa behövs] Konsortiets rapport ger dock inte stöd åt konspirationsteorierna utan bekräftar till stora delar den officiella beskrivningen av Estonias förlisning.

I ett 69 sidor långt granskningsutlåtande av Den Oberoende Faktagruppen, Johan Ridderstolpe och Björn Stenberg, gjordes gällande att det protokoll, som bland annat låg till grund för Haverikommissionens slutrapport, från besiktningen av Estonia före den ödesdigra avgången den 27 september 1994 hade förfalskats. Flera allvarliga anmärkningar fanns i protokollet och faktagruppen anser att dessa var helt i strid mot de gällande internationella sjösäkerhetsreglerna och att Estonia aldrig borde lämnat hamnen i Tallinn innan anmärkningarna åtgärdats. Fartyget var helt enkelt inte sjövärdigt vid avgången enligt Faktagruppen.

En del teorier bygger på att utrymmena under bildäck inte borde ha kunnat vattenfyllas och att de skulle ha räckt att hålla fartyget flytande oberoende av slagsidan. Utrymmet under bildäck har dock kontakt uppåt genom ventilationsöppningar. En simulation av förloppet visar att slagsidan på grund av vattnet på bildäck kan ha räckt för att få ventilationsöppningarna under vatten och att förloppet så som det beskrivs av undersökningskommisionen i huvuddrag stämmer väl överens med vad som är känt om fartyget och olyckan.

Rederiet Estline betalade offrens anhöriga cirka 130 miljoner Euro skadestånd. I juli 2019 avvisade en fransk domstol en skadeståndsansökan mot tyska Meyer-Werft samt mot det franska certifieringsföretaget Bureau Veritas som godkände fartyget. Enligt domstolens bedömning gjordes inga allvarliga fel när fartyget tillverkades.

Filmen Baltic Storm spekulerar i alternativa orsaker till olyckan. Filmen handlar om en ung journalist som undersöker olyckan, och inser att ryska attentatsmän ligger bakom dådet. Denne har nämligen fått reda på att regeringen döljer information om att färjorna används för hemliga transporter av högteknologiska komponenter från Ryssland som säljs till USA.

Bengt Ohlsson skrev pjäsen Klassning om Estoniakatastrofen 1996.

Google

Google är en sökmotor som ägs av Google Inc. Webbplatsen är den mest besökta på hela Internet. Vid speciella tillfällen, som vid till exempel vissa kända personers födelsedagar, större jubileum eller helgdagar, ändras Googlelogotypen på webbplatsen för att återspegla dessa händelser.

Google har 173 webbplatser med olika toppdomäner registrerade till deras lokalt anpassade webbplatser.

Några toppdomäner har blivit cybersquattade:

Google.ua (Ukraina), den korrekta URL:en är google.com.ua

Google.cm (Kamerun), har ingen egen version

PageRank är en algoritm för att mäta relativt informationsvärde på webbsidor. Algoritmen har nått stor berömmelse då den utgör grundmetoden för hur världens mest framgångsrika söktjänst Google väger olika webbplatsers informationsvärde mot varandra.

Googlebot är en sökrobot som används av sökmotorn Google. Den hämtar dokument från Internet, främst World Wide Web, för att bygga upp en databas för Googles sökmotor.

Google Suggest är en funktion som ger sökförslag utifrån vilka bokstäver du hittills knappat in samt visar hur många resultat du kommer att få av sökningen.

Under 2009 släppte Google en betaversion av sökmotorn under namnet Google Caffeine. Denna version skulle i framtiden ersätta den ”vanliga” Googlesökmotorn. Förändringarna var inte märkbara till det yttre då det som förbättrats var antalet indexerade sidor samt att Google gav snabbare och relevantare sökresultat. Den 8 juni 2010 meddelade Google att Google Caffeine nu fullständigt ersatt det gamla systemet. Sedan 21 maj 2010 har söksidan varit åtkomlig över en säker anslutning (https://www.google.com/), och den 25 juni flyttades den säkra sökningen till https://web.archive.org/web/20131215071531/https://web.archive.org/web/20131215071531/https://web.archive.org/web/20131215071531/https://web.archive.org/web/20131215071531/https://web.archive.org/web/20131215071531/https://web.archive.org/web/20131215071531/https://web.archive.org/web/20131215071531/https://web.archive.org/web/20131215071531/https://web.archive.org/web/20131215071531/https://web.archive.org/web/20131215071531/https://web.archive.org/web/20131215071531/https://web.archive.org/web/20131215071531/https://web.archive.org/web/20131215071531/https://web.archive.org/web/20131215071531/https://web.archive.org/web/20131215071531/https://web.archive.org/web/20131215071531/https://web.archive.org/web/20131215071531/https://encrypted.google.com/, som endast var och är åtkomlig över en säker anslutning.

Sedan starten 15 september 1997 har miljontals sidor indexerats. Numera har dock Google slutat med att skriva ut hur många sidor som finns indexerade.

Kampanj

Dagens horoskop

Dagen kan bli lite rubbad av Din familjs höga förväntningar, men försök att nå Dina egna förväntningar och lämna deras till dem. Spendera lite pengar på materiella saker, lev i nuet eftersom vi trots allt bara lever en gång. Romantiken bleknar i takt med Din partners humör. Det kan vara tufft att ha att göra med Dina överordnade, men försök hålla munnen stängd. Dagen kan bli mer lönsam än Du trodde att den skulle vara när Du vaknade om Du spelar Dina kort rätt.

Arne Weise

Arne Georg Fredrik Weise, född 28 februari 1930 i Sankt Pauli församling i Malmö, död 25 september 2019 i Oscars distrikt i Stockholm, var en svensk TV-profil och journalist som var verksam inom Sveriges Radio (tidigare Radiotjänst) från 1952. Från 1963 var Weise anställd på Sveriges Television.

Arne Weise var son till ingenjören Per Weise (1897–1991) och Ingrid, född Tengström (1893–1987). Han växte upp i Malmö och Göteborg. Han gick på Hvitfeldtska gymnasiet i Göteborg. Efter studentexamen 1950 studerade han vid Uppsala universitet och Göteborgs högskola 1951–1953 samt i Italien 1954–1956.

Arne Weise anställdes som producent vid Sveriges Radio i Stockholm 1956, övergick till televisionen 1963, var chef för barn- och ungdomsprogram på TV 1 1970–1973, projektledare för främmande barnproduktioner där 1973–1977, producent och programledare där 1977–1981, informationschef där 1981–1982, blev chef för naturprogram på Kanal 1 1982, chef för natur- och vetenskapsprogram där 1994 och var verksam som frilans och verkställande direktör för Weise Produktion AB från 1996.

Under tre decennier, 1972–2002, med uppehåll 1975, 1978–1979 och 1988–1990, var Arne Weise programvärd i Sveriges Television på julafton. I samband med sin 65-årsdag, 1995, aviserade han att han hade för avsikt att sluta, men beskedet möttes av mycket stora protester som ledde till att han fortsatte ytterligare sju år. Han har också under ett antal år varit programledare för Ett med naturen och Minnenas television i Sveriges Television.

År 2002 gav Weise ut skivan Minnen, drömmar och lite till som innehåller tretton sånger som han har skrivit själv. Han har också under en kort period varit programledare för musikprogrammet Svensktoppen i Sveriges Radio. Weise har agerat som skådespelare 1982, då han hade en roll i thrillerserien Skulden.

Arne Weise har dessutom varit moderator, speaker och konferencier. Liseberg har även anlitat honom som speakerröst i i sin julreklam. Weise mottog Kristallen 2013s hederspris.

Den 25 september 2019 dog Weise, 89 år gammal.

Arne Weise var gift och skild tre gånger. Han fick fem barn, i första giftet tre och i tredje giftermålet sonen Andreas Weise samt en dotter.

Sveriges statsminister

Sveriges statsminister är Konungariket Sveriges regeringschef. Statsministern leder regeringen, vars statsråd utses av statsministern, samt är myndighetschef för regeringskansliet. Statsministern väljs av riksdagen, sedan 1975 på talmannens förslag, och det är talmannen som utfärdar förordnandet å riksdagens vägnar.

Ämbetet som Sveriges statsminister inrättades den 20 mars 1876, då det tidigare ämbetet justitiestatsminister delades upp i statsminister och justitieminister. Samtidigt ersattes utrikesstatsministern av utrikesministern.

Sedan 1995 har Sveriges statsminister haft sitt officiella residens i Sagerska huset som ligger i centrala Stockholm. Ämbetsinnehavaren har även tillgång till herrgården Harpsund i Södermanland, vilken fungerar som rekreationsbostad sedan den donerades för detta ändamål till riksdagen 1953.

1809 infördes i Sverige genom den nya regeringsformen titlarna justitiestatsminister och utrikesstatsminister, som ersatte den tidigare kanslipresidenten. Dessa var de främsta ledamöterna av statsrådet (regeringen) men hade inte ställning av regeringschef, vilket istället tillföll kungen. Utrikesstatsministern blev den högste ämbetsmannen inom Kunglig Majestäts kansli samtidigt som den informella positionen som den ledande ministern kunde flyta mellan olika statsråd, om nu en sådan position återfanns, men i och med Louis De Geers tillträde som justitiestatsminister 1858 började just denna post anses vara statsrådets främsta.

Vid en reform av regeringsformen 1876 bestämdes det att det skulle finnas en statsminister, som skulle vara chef för statsrådet, medan ett annat statsråd blev chef för justitiedepartementet (och därmed kom att kallas justitieminister). Utrikesstatsministern blev minister för utrikes ärendena, i dagligt tal utrikesminister. Sveriges förste statsminister blev just Louis De Geer, som fram till dess hade varit justitiestatsminister. Han tillträdde posten den 20 mars 1876.

Under åren 1876 till 1974 var statsministerns officiella titel "Hans Excellens statsministern". Totalt fanns det tre personer med excellenstitel "excellenserna", som förutom statsministern var ministern för utrikes ärendena och riksmarskalken. Den siste statsministern som i Sverige brukade excellenstiteln var Olof Palme.

Rosenbad i Stockholm är statsministerns huvudsakliga arbetsplats, sedan 1981.

Sagerska huset i Stockholm, statsministerns officiella residens, sedan 1995.

Harpsund i Flens kommun donerades 1953 till staten av industrimannen Carl August Wicander för att användas som statsministerns rekreationsbyggnad.

Den mest berömda roddturen vid Harpsund av dem alla. Nikita Chrusjtjov, Sovjets parti- och regeringschef tillsammans med Sveriges statsminister Tage Erlander samt en tolk, juni 1964.

Statsminister Ingvar Carlsson och hustrun Ingrid tillsammans med USAs president Ronald Reagan och hustrun Nancy vid inträdet till statsbanketten i Vita huset den 9 september 1987.

Statsministern har till främsta uppgift att leda regeringen och att utse dess statsråd. Statsministern har befogenhet att ensam tillsätta och avskeda statsråd och behöver inte riksdagens stöd för detta. Riksdagen kan dock när som helst välja att avsätta ett enskilt statsråd eller statsministern. Avsätts statsministern tvingas även hela regeringen avgå. Statsministern har också till uppgift att regelbundet hålla statschefen underrättad om rikets angelägenheter.

Statsministern ska hålla Statschefen underrättad om rikets angelägenheter, och statschefen ska konsultera statsministern före utlandsresa.

Regeringen består av statsministern och övriga statsråd. Statsministern tillsätter statsråden. En nytillträdd statsminister ska så snart som möjligt tillkännage sina nya statsråd inför riksdagen.

Ett statsråd (inklusive statsminister) måste vara svensk medborgare och får inte ha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba dennes förtroende.

Ett statsråd ska entledigas vid begäran till statsministern. Statsministern har rätt att entlediga statsråd efter eget tycke. Om statsministern dör eller entledigas så entledigas samtliga statsråd av talmannen.

Statsministern kan bland statsråden utse en ställföreträdare som kan tillfälligt rycka in för statsministern vid förhinder.

För att biträda statsministern, statsråden och beredningen av regeringsärenden finns Regeringskansliet.

Regeringsärenden avgörs av regeringen vid regeringssammanträden. Statsministern är sammankallande och ordförande vid regeringssammanträde och det krävs närvaro av minst 5 statsråd för beslutsförighet.

Med undantag för vad som faller under "särskilda regeringsbeslut" enligt Lag (2014:341) om beslut i särskilda regeringsärenden som kan tas enrådigt av chefen för Försvarsdepartementet under statsministerns överinseende.

Statsministern utser bland statsråden departementschefer. Normalt är departementschefer föredragande vid regeringssammanträden för ärenden tillhörande sitt departement, men statsministern kan förordna att ärenden ska föredras av annat statsråd än departementschef.

Författningar, propositioner och andra beslut ska för att äga giltighet skrivas under av statsministern eller annat statsråd "på regeringens vägnar".

Genom förordning kan dock uppdras åt tjänsteman att skriva under handlingar "på regeringens vägnar".

Statsministern ska när riket befinner sig i krig, om möjligt, informeras att Krigsdelegationen trätt i riksdagens ställe.

Om Krigsdelegationens ledamöter hindras att mötas på grund av krigsförhållanden meddelas beslutet av regeringen.

Om riket befinner sig i krigsfara fattas beslut av statsministern i förening med sex av Utrikesnämndens ledamöter.

Statsministern ska avge en regeringsförklaring vid riksmötets öppnade, om det inte finns särskilda skäl att avstå från detta.

Statsministern bestämmer om annan än ledamot av Utrikesnämnden (inklusive suppleant, statsråd eller tjänsteman) får äga tillträde till nämndens möten som sker bakom lyckta dörrar.

I egenskap av regeringschef företräder statsministern Sverige i Europeiska rådet, Europeiska unionens regelbundna ”toppmöten” mellan unionens stats- eller regeringschefer.

Arvodet för statsministern och övriga statsråd fastställs årligen av statsrådsarvodesnämnden, som är ett organ under riksdagen. Från och med 1 juli 2019 är statsministerns arvode 176 000 svenska kronor per månad.

Lista över Sveriges statsministrar

För statsministerämbetena före 1876, se Justitiestatsminister och Utrikesstatsminister.

Louis De Geer 1818-1896 from Hildebrand Sveriges historia

Louis De Geer den äldre 20 mars 1876 19 april 1880 Partilös De Geer den äldre II

Arvid Posse

Arvid Posse 19 april 1880 13 juni 1883 Lantmannapartiet Posse

Carl Johan Thyselius (Hildebrand Sveriges historia)

Carl Johan Thyselius 13 juni 1883 16 maj 1884 Partilös Thyselius

Oscar Robert Themptander (from Hildebrand, Sveriges historia)

Robert Themptander 16 maj 1884 6 februari 1888 Partilös Themptander

Gillis Bildt 6 februari 1888 12 oktober 1889 Partilös G Bildt

Gustaf Åkerhielm 12 oktober 1889 10 juli 1891 Protektionistiska partiet Åkerhielm

Erik Gustaf Boström 10 juli 1891 12 september 1900 Lantmannapartiet Boström I

Fredrik von Otter 12 september 1900 5 juli 1902 Partilös von Otter

Erik Gustaf Boström 5 juli 1902 13 april 1905 Lantmannapartiet Boström II

Johan Ramstedt 13 april 1905 2 augusti 1905 Partilös Ramstedt

Christian Lundeberg 2 augusti 1905 7 november 1905 Protektionistiska partiet Lundeberg

Karl Staaff 7 november 1905 29 maj 1906 Liberala samlingspartiet Staaff I

Arvid Lindman 29 maj 1906 7 oktober 1911 Lantmanna- och borgarepartiet Lindman I

Karl Staaff 7 oktober 1911 17 februari 1914 Liberala samlingspartiet Staaff II

Hjalmar Hammarskjöld 17 februari 1914 30 mars 1917 Partilös Hammarskjöld

Carl Swartz 30 mars 1917 19 oktober 1917 Nationella partiet Swartz

Nils Edén 19 oktober 1917 10 mars 1920 Liberala samlingspartiet Edén

Hjalmar Branting 10 mars 1920 27 oktober 1920 Socialdemokraterna Branting I

Louis De Geer den yngre 27 oktober 1920 23 februari 1921 Partilös De Geer den yngre

Oscar von Sydow 23 februari 1921 13 oktober 1921 Partilös von Sydow

Hjalmar Branting 13 oktober 1921 19 april 1923 Socialdemokraterna Branting II

Ernst Trygger 19 april 1923 18 oktober 1924 Nationella partiet Trygger

Hjalmar Branting 18 oktober 1924 24 januari 1925 Socialdemokraterna Branting III

Rickard Sandler 24 januari 1925 7 juni 1926 Socialdemokraterna Sandler

Carl Gustaf Ekman 7 juni 1926 2 oktober 1928 Frisinnade folkpartiet Ekman I

Arvid Lindman 2 oktober 1928 7 juni 1930 Lantmanna- och borgarepartiet Lindman II

Carl Gustaf Ekman 7 juni 1930 6 augusti 1932 Frisinnade folkpartiet Ekman II

Felix Hamrin 6 augusti 1932 24 september 1932 Frisinnade folkpartiet Hamrin

Per Albin Hansson 24 september 1932 19 juni 1936 Socialdemokraterna Hansson I

Axel Pehrsson-Bramstorp 19 juni 1936 28 september 1936 Bondeförbundet Pehrsson-Bramstorp

Per Albin Hansson 28 september 1936 6 oktober 1946 † Socialdemokraterna Hansson II, Hansson III, Hansson IV

Östen Undén (till förordnad) 6 oktober 1946 11 oktober 1946 Socialdemokraterna Hansson IV

Tage Erlander 11 oktober 1946 14 oktober 1969 Socialdemokraterna Erlander I, Erlander II, Erlander III

Olof Palme 14 oktober 1969 8 oktober 1976 Socialdemokraterna Palme I

Thorbjörn Fälldin 8 oktober 1976 18 oktober 1978 Centerpartiet Fälldin I

Ola Ullsten 18 oktober 1978 12 oktober 1979 Folkpartiet Ullsten

Thorbjörn Fälldin 12 oktober 1979 8 oktober 1982 Centerpartiet Fälldin II, Fälldin III

Olof Palme 8 oktober 1982 28 februari 1986 † Socialdemokraterna Palme II

Ingvar Carlsson 1 mars 1986 4 oktober 1991 Socialdemokraterna Carlsson I, Carlsson II

Carl Bildt 4 oktober 1991 7 oktober 1994 Moderaterna C Bildt

Ingvar Carlsson 7 oktober 1994 22 mars 1996 Socialdemokraterna Carlsson III

Göran Persson 22 mars 1996 6 oktober 2006 Socialdemokraterna Persson

Fredrik Reinfeldt 6 oktober 2006 3 oktober 2014 Moderaterna Reinfeldt

Stefan Löfven 3 oktober 2014 nuvarande Socialdemokraterna Löfven I, Löfven II

Louis De Geer den äldre 18 juli 1818 57 år och 246 dagar 4 år och 30 dagar 61 år och 276 dagar 24 september 1896 78 år och 68 dagar

Arvid Posse 15 februari 1820 60 år och 64 dagar 3 år och 55 dagar 63 år och 118 dagar 24 april 1901 81 år och 68 dagar

Carl Johan Thyselius 8 juni 1811 72 år och 5 dagar 0 år och 338 dagar 72 år och 343 dagar 11 januari 1891 79 år och 217 dagar

Robert Themptander 14 februari 1844 40 år och 92 dagar 3 år och 266 dagar 43 år och 357 dagar 30 januari 1897 52 år och 351 dagar

Gillis Bildt 16 oktober 1820 67 år och 113 dagar 1 år och 248 dagar 68 år och 361 dagar 24 oktober 1894 74 år och 8 dagar

Gustaf Åkerhielm 24 juni 1833 56 år och 110 dagar 1 år och 271 dagar 58 år och 16 dagar 2 april 1900 66 år och 282 dagar

Erik Gustaf Boström 11 februari 1842 49 år och 149 dagar 11 år och 347 dagar 63 år och 61 dagar 21 februari 1907 65 år och 10 dagar

Fredrik von Otter 11 april 1833 67 år och 154 dagar 1 år och 296 dagar 69 år och 85 dagar 9 mars 1910 76 år och 332 dagar

Johan Ramstedt 7 november 1852 52 år och 157 dagar 0 år och 111 dagar 52 år och 268 dagar 15 mars 1935 82 år och 128 dagar

Christian Lundeberg 14 juli 1842 63 år och 19 dagar 0 år och 97 dagar 63 år och 116 dagar 10 november 1911 69 år och 119 dagar

Karl Staaff 21 januari 1860 45 år och 290 dagar 2 år och 306 dagar 54 år och 27 dagar 4 oktober 1915 55 år och 256 dagar

Arvid Lindman 19 september 1862 43 år och 252 dagar 7 år och 13 dagar 67 år och 261 dagar 9 december 1936 74 år och 81 dagar

Hjalmar Hammarskjöld 4 februari 1862 52 år och 13 dagar 3 år och 41 dagar 52 år och 54 dagar 12 oktober 1953 91 år och 250 dagar

Carl Swartz 5 juni 1858 58 år och 298 dagar 0 år och 203 dagar 59 år och 136 dagar 6 november 1926 68 år och 154 dagar

Nils Edén 25 augusti 1871 46 år och 55 dagar 2 år och 143 dagar 48 år och 198 dagar 16 juni 1945 73 år och 295 dagar

Hjalmar Branting 23 november 1860 59 år och 108 dagar 2 år och 152 dagar 64 år och 62 dagar 24 februari 1925 64 år och 93 dagar

Louis De Geer den yngre 27 november 1854 65 år och 335 dagar 0 år och 119 dagar 66 år och 88 dagar 25 februari 1935 80 år och 90 dagar

Oscar von Sydow 12 juli 1873 47 år och 226 dagar 0 år och 232 dagar 48 år och 93 dagar 19 augusti 1936 63 år och 38 dagar

Ernst Trygger 27 oktober 1857 65 år och 174 dagar 1 år och 182 dagar 66 år och 357 dagar 23 september 1943 85 år och 331 dagar

Rickard Sandler 29 januari 1884 40 år och 361 dagar 1 år och 134 dagar 42 år och 129 dagar 12 november 1964 80 år och 288 dagar

Carl Gustaf Ekman 6 oktober 1872 53 år och 244 dagar 4 år och 178 dagar 59 år och 305 dagar 15 juni 1945 72 år och 252 dagar

Felix Hamrin 14 januari 1875 57 år och 205 dagar 0 år och 49 dagar 57 år och 254 dagar 27 november 1937 62 år och 317 dagar

Per Albin Hansson 28 oktober 1885 46 år och 332 dagar 13 år och 276 dagar 60 år och 343 dagar 6 oktober 1946 60 år och 343 dagar

Axel Pehrson-Bramstorp 19 augusti 1883 52 år och 305 dagar 0 år och 101 dagar 53 år och 40 dagar 19 februari 1954 70 år och 184 dagar

Tage Erlander 13 juni 1901 45 år och 120 dagar 23 år och 3 dagar 68 år och 123 dagar 21 juni 1985 84 år och 8 dagar

Olof Palme 30 januari 1927 42 år och 257 dagar 10 år och 137 dagar 59 år och 29 dagar 28 februari 1986 59 år och 29 dagar

Thorbjörn Fälldin 24 april 1926 50 år och 167 dagar 5 år och 6 dagar 56 år och 167 dagar 23 juli 2016 90 år och 90 dagar

Ola Ullsten 23 juni 1931 47 år och 117 dagar 0 år och 359 dagar 48 år och 111 dagar 28 maj 2018 86 år och 339 dagar

Ingvar Carlsson 9 november 1934 51 år och 112 dagar 7 år och 18 dagar 61 år och 134 dagar Lever ännu 84 år och 320 dagar (lever ännu)

Carl Bildt 15 juli 1949 42 år och 81 dagar 3 år och 3 dagar 45 år och 84 dagar Lever ännu 70 år och 72 dagar (lever ännu)

Göran Persson 20 januari 1949 47 år och 62 dagar 10 år och 198 dagar 57 år och 259 dagar Lever ännu 70 år och 248 dagar (lever ännu)

Fredrik Reinfeldt 4 augusti 1965 41 år och 63 dagar 7 år och 362 dagar 49 år och 60 dagar Lever ännu 54 år och 52 dagar (lever ännu)

Stefan Löfven 21 juli 1957 57 år och 74 dagar 4 år och 357 dagar Regerande statsminister Lever ännu 62 år och 66 dagar (lever ännu)

Tidigare statsministrar som återkommit som annat statsråd

Arvid Lindman, utrikesminister 1917 (statsminister 1906–1911, 1928–1930)

Ernst Trygger, utrikesminister 1928–1930 (statsminister 1923–1924)

Rickard Sandler, utrikesminister 1932–1936, 1936–1939 (statsminister 1925–1926)

Axel Pehrsson-Bramstorp, jordbruksminister 1936–1945 (statsminister juni–september 1936)

Ola Ullsten, utrikesminister 1979–1982 (statsminister 1978–1979)

Carl Bildt, utrikesminister 2006–2014 (statsminister 1991–1994)

Örebro kanal

Örebro kanal är en av de kortaste kanalerna i landet, endast 1,5 km lång. Den sträcker sig mellan Slussen och Örebro hamn, och utgör en uträtning och fördjupning av Svartån. En av de mest prioriterade kommunala frågorna i Örebro under andra hälften av 1800-talet var sjöledens uppdragande till stadens centrum. Hamnen låg förut nere i Skebäck. I stadsfullmäktige ville man synkronisera arbetet till den stora sänkningen av Hjälmaren, vilken skedde 1887–1888. Arbetena med kanalen påbörjades våren 1886, och innebar bland annat byggnaden av en sluss vid Skebäck. Efter kanalens tillkomst blev gamla hamnen i Skebäck benämnd Östra hamnen, den vid Hamnplan blev Södra hamnen (nuvarande Örebro hamn) och hamnen nordväst om Stora Holmen kallades Norra hamnen.

Kanalen invigdes den 24 september 1888. Under många år pågick ångbåtstrafik till och från Stockholm, samt till olika hjälmarhamnar. Den reguljära nyttotrafiken till Örebro hamn avstannade 1957, men fortfarande trafikeras kanalen och hamnen sommartid av utflyktsbåtar och andra passagerarbåtar.

En av de mest spektakulära händelserna i samband med kanalbygget var kanalupproret. Mellan 600 och 700 arbetare befann sig i Örebro för att bygga kanalen. Samtidigt grävdes avloppssystem i staden. I samband med löneutbetalningar blev det mycket fylleri. Den 12 november 1886 stormade några hundra man finkan för att befria fängslade kamrater. Påföljderna blev hårda för ledarna, upp till sex års straffarbete. En detaljerad beskrivning av Kanalupproret finns i nedanstående referens.

Slussen stod färdig 1888 i samband med Örebro kanals invigning. Nivåskillnaden är 2 meter. Slussen kan ta båtar om längd 30 meter, bredd 7 meter och ett djupgående på 2,1 meter.

Slussportarna byttes ut år 1939. Vid en renovering 2008–2009 kompletterades den manuella manövreringen med maskinella inslag.

Det lilla huset på Slussholmen fanns redan innan Slussens färdigställande. Det kallades förr för Fiskartorpet, och utnyttjades som sommarbostad för prominenta örebroare. När slussen byggdes, blev det bostad för slussvaktaren.

Slussbron är en gång- och cykelbro som förbinder Svartåns norra och södra sida via slusskanalen och fördämningen.

Skebäcks kraftstation anlades år 1895 efter kanalens byggande. Det uppstod en damm uppströms, och överskottsvatten som inte behövdes för slussningen utnyttjades för kraftproduktionen. I bästa fall kunde man få ut 50 hästkrafter. Kraftstationen producerade högspänd likström som utnyttjades för gatubelysning med båglampor och för vattenpumpning vid Södra vattentornet. Driften lades ner år 1937. Byggnaden revs år 1956.

Invid Örebro kanal, i Stadsparken, låg förr ett hus som kallades Kanalträdgården. Det hade adress Kanalvägen 29 och var uppfört på 1870-talet. Innan kanalen kom till, hette huset Matildelund. På 1870-talet tillverkades där ättika av handlare E D Wadin. Från 1925 fanns en kaférörelse i huset. Denna var ett välbesökt trädgårdskafé med båtuthyrning, levande musik och dans vissa kvällar.

I samband med slussens och kanalens invigning fick Örebro nya hamn den 24 september 1888 ta emot sitt första fartyg. Från början sträckte sig hamnen längre västerut än vad den gör idag, men när Hamnbron byggdes begränsades hamnen av denna. Hamnen trafikerades av fartyg tillhörande det 1837 stiftade Örebro rederibolag, som förfogade över passagerarfartygen Örebro I, Örebro II, Örebro III och Gustaf Lagerbjelke samt bogserångarna Hjälmaren och Närke. Dessutom bidrog det 1896 stiftade Örebro ångslupsaktiebolag, stiftat 1896 med ångsluparna Hemfjärden och Björksundet.

Vid hamnen låg Manilla och de två hamnmagasinen. Manilla, byggt i slutet av 1700-talet, var ett bostadshus som fanns redan före kanalen. När kanalen byggdes, förvärvade Örebro stad huset, i vilket inrättades hamnkontor och bostad för hamnfogden. Under riksdagen år 1810 (tronföljarriksdagen) och riksdagen år 1812 hade bondeståndet sin möteslokal i huset. Manilla revs i början av 1930-talet, men har gett namn till den närliggande Manillagatan.

Det ena av hamnmagasinen finns kvar, det som inhyste Örebro rederibolags kontor. Örebro tekniska museum öppnades i byggnaden år 1974. Museet är nu flyttat till kvarnen vid Karlslunds herrgård. Idag finns i byggnaden kontor för turisthamnen, samt restaurangen Harry's, som på somrarna har uteservering. Det rivna hamnmagasinet låg väster om Hamnbron, i Slottsparken.

Hamnbron invigdes år 1956. Den är byggd i stål och betong. Före Skebäcksbrons öppnande för allmän trafik år 2009 (den var dessförinnan endast öppen för bussar, taxi och cyklister), var det den östligaste bron över Svartån som var öppen för sådan trafik. Innan Hamnbron fanns, lade man ut en gångbro på isen på vintrarna. Sommartid fanns det mellan åren 1889 och 1955 roddbåtstrafik mellan Faktorigatan och Manillagatan.

Hårdrockstidningen Closeup lägger ned

Closeup Magazine tvingas lägga ned efter vikande annonsförsäljning. Chefredaktören Robert Becirovic startade tidningen som 20-åring 1991.

Jag hade gärna fortsatt i 28 år till, säger han.

Closeup Magazines 220e nummer blir även tidningens sista. Numret, som gick till tryck i fredags, har börjat hamna hos prenumeranterna och framsidan är helsvart och pryds av ett upp- och nedvänt kors. Vikande försäljningssiffror och ett tapp av prenumeranter är orsaken till nedläggningen.

Det är främst på grund av annonsförsäljningen, men jag ska inte sticka under stol med att vi har tappat lite prenumeranter också. Sverige är ett litet land och det är en ganska nischad tidning. Det är inte Tyskland, där de har åtta hårdrockstidningar, säger Robert Becirovic.

I 28 år har hårdrocksfansen kunnat läsa om sina favoritband i tidningen, som Robert Becirovic startade i sina hemtrakter Borensberg, då 20 år gammal.

Jag har levt med tidningen och det är det enda jobb jag har haft. Hårdrocksintresset har upptagit större delen av min vakna tid sedan jag var 16. Jag ser att folk börjar skriva långa tacktal om vad tidningen har betytt för dem. Jag blir helt rörd och snart börjar jag gråta, säger han.

Totalt är det Becirovic själv och fyra anställda som berörs, samt ett stort antal frilansskribenter, varav en skriver för tidningen på heltid. I sista numrets ledare beskriver Robert Becirovic svårigheterna den senaste tiden, där fjolårets minusresultat fick honom att själv gå in med en ärvd summa pengar för att hålla Close-up flytande.

Vi får så lite betalt för de få annonser vi har att det inte täcker våra utgifter. Jag tycker att det är konstigt, för vi har haft en nischad publik och de som har köpt tidningen är de som även går på konserter och köper skivor, säger han.

Förutom papperstidningen anordnar han även konserter och kryssningar i varumärket Close-up:s namn. Höstens kryssning är inställd, men en punkkryssning i maj kommer att bli av om allt går enligt planerna.

Dagens horoskop

Se till att ta det lugnt idag, det har nämligen varit en stressig period för Dig så Du behöver koppla av genom att utföra en hobby som inte dränerar Dig på energi. Spendera inte för mycket pengar. Det finns stor risk att Du förlorar en vän idag, och även att det uppstår problem mellan Dig och Dina kollegor. Lyssna inte på skvaller eller rykten idag. Vissa älskar Dig mer än Du tycker att du förtjänar eller kan leverera.

Helikopterrånet i Västberga

Fastigheten Vreten 17, G4S Cash Services i Västberga industriområde, byggnadens fasad mot Västberga allé.

G4S, Cash Services i Västberga, byggnadens fasad mot Vretensborgsvägen med taklanterninen på husets lågdel, 28 september 2009.

Taklanterninen den 28 september 2009. Fönstret längst ner till vänster slogs sönder, men var vid fototillfället reparerat.

Helikopterrånet i Västberga var ett rån som genomfördes på morgonen den 23 september 2009 mot G4S Cash Services värdedepå i Västberga industriområde i södra Stockholm. Rånarna hade tillgripit en helikopter av modell Bell 206 Jet Ranger som de använde för att hämta bytet från värdedepån. Det var första gången som en helikopter användes vid ett rån i Sverige. Polisflygets helikoptrar på Myttinge på Värmdö lyfte inte eftersom någon hade placerat en bombattrapp på landningsplatsen. Bytets storlek blev enligt en uppgift till TT 39 miljoner kronor. Ingen del av bytet har ännu återfunnits. Under rättegången, som hölls i augusti 2010, erkände Safa Kadhum att han var en av de tre maskerade männen som var inne i värdedepån.

Rånet fick stor uppmärksamhet, även i utländska massmedier. Det var toppnyhet på BBCs och Times webbplatser, och bland CNNs Europanyheter. Även tyska ARD hade ett reportage i sin huvudnyhetssändning klockan 20:00 samma dag.

Under natten till den 23 september 2009 stals en helikopter av typen Bell 206 Jet Ranger från Roslagens helikopterflyg i Norrtälje. För att hindra polisen hade fotanglar placerats ut i Västbergaområdet och ett bombliknande föremål hade ställts vid Stockholmspolisens dåvarande enda helikopterbas i Stockholmsområdet, i Myttinge på Värmdö, vilket under flera timmar hindrade de två polishelikoptrarna av typen EC135 från att lyfta och delta i rånarjakten.

Den stulna helikoptern anlände strax efter klockan fem på morgonen ovanför G4S värdedepå i Västberga, och tre eller fyra personer landsattes på taket. De använde en slägga för att forcera en ruta i den pyramidformade taklanterninen. Sprängladdningar detonerades inne i byggnaden utan att någon människa kom till skada. Ett antal säckar med pengar lastades ombord i helikoptern som då stod parkerad på taket med motorn igång.

Ungefär en kvart senare anlände en polispatrull som spärrade av området i väntan på förstärkningar. Patrullen begärde tillstånd om att få skjuta verkanseld mot helikoptern, men svaret från polisledningen blev nekande.Anledningen till detta beslut var att kunna försäkra sig om allas säkerhet. Enligt Rikspolisstyrelsens granskning av polisens agerande skulle skador på helikopterns rotorblad medföra "att den riskerar att välta, att delar från rotorn sprids i närområdet och att helikoptern glider av taket och i manöverodugligt skick faller till marken". 

Ytterligare några minuter senare lyfte helikoptern med alla rånarna och bytet ombord, och gav sig av från platsen. En rote av flygvapnets JAS 39 Gripen fanns i beredskapsläge över Östersjön. Ordern till planen blev dock att inte agera, då rånet var en polisiär och inte militär fråga.

Vid klockan 08:00-tiden samma morgon hittades den övergivna helikoptern i ett skogsbryn på ett fält mellan Skavlötens motionsspår och Rönninge by i Arninge cirka 20 kilometer norr om Stockholm.[ Vid trettontiden oskadliggjordes det bombliknande föremålet vid polisens helikopterbas. Det visade sig vara en attrapp.

Enligt rikskriminalen ska också rånarna först ha dumpat av byte eller rånare i Draget och Kullen utanför Norsborg[källa behövs]. Efter det ska helikoptern ha flugits norrut till Ekerö och till Kanaans badplats i Grimsta naturreservat för att dumpa byte eller rånare. Därefter lämnades helikoptern intill skogsbrynet på ett fält mellan Skavlötens motionsspår och Rönninge by i Arninge cirka tre mil norr om Stockholm.

Dagen efter rånet utlyste G4S en belöning på sju miljoner kronor för upplysningar som leder till ett gripande av gärningsmännen eller att rånbytet återfås. Den 27 september anhölls sex personer misstänkta för delaktighet i rånet, varav tre senare släpptes på grund av bristande bevis. Serbiens inrikesminister Ivica Dacic rapporterades den 29 september ha bekräftat att landets polis redan en månad tidigare varnat sina svenska kollegor om att medlemmar i den forna polisstyrkan Röda baskrarna planerade rånet.

I samband med utredningen gav Rikskriminalen medvetet felaktig information till Stockholmspolisen om att man skulle ha hittat flygbiljetter till Asien i en av de anhållnas bostad. När den falska informationen dagen därpå publicerades i kvällstidningen Expressen, ansåg Rikskriminalen att man fått sina misstankar om läckor hos Stockholmspolisen bekräftade. Justitieminister Beatrice Ask reagerade med uttalandet "Jag hoppas inte man har tid att skvallra överhuvudtaget utan att de håller käften och gör sitt jobb".

Måndagen den 19 juli 2010 väcktes åtal vid Södertörns tingsrätt mot fem personer för grovt rån, samt mot fem andra för medhjälp vid grovt rån. En av de senare åtalades även för förberedelse till grovt rån. Huvudförhandling inleddes måndagen den 2 augusti, och dom meddelades den 7 oktober.

Två av de som åtalats för grovt rån (Alexander Eriksson och Safa Kadhum) dömdes till fängelse i sju år vardera, medan åtalet mot de tre andra ogillades. Fyra av de fem som åtalats för medhjälp vid grovt rån dömdes; åtalet för medhjälp vid grovt rån mot en av dessa ogillades. Två av de fyra (Charbel Charro och Mikael Södergran) dömdes till fem års fängelse vardera, medan Goran Bojovic dömdes till tre års och Marcus Axelsson till två års fängelse. Åtalet mot den femte personen för medhjälp vid grovt rån ogillades, men han dömdes för skyddande av brottsling.

De sju dömdes även att betala nära 10 miljoner kronor i skadestånd till G4S, 370 000 kronor till Roslagen flyg och summor mellan 7 500 och 43 000 kronor till de som befunnit sig i depån när rånet genomfördes.

Tingsrättens domar överklagades av både åklagare och dömda till Svea hovrätt. Den 16 februari 2011 meddelade hovrätten sin dom. Fängelsestraffen för Eriksson och Kadhum skärptes till åtta års fängelse, och för Bojovic till fyra års fängelse. Tingsrättens övriga domar fastställdes.

Onsdagen den 16 mars 2011 överklagade tre av de dömda sina domar till Högsta domstolen, som beslutade att inte meddela prövningstillstånd.

Rånet föranledde omfattande diskussion i svenska medier. Polisen kritiserades bland annat för att de obevakade polishelikoptrarna relativt enkelt kunde sättas ur spel, och att samarbete med Flygvapnet inte kom till stånd. Rikspolisstyrelsens granskning visar att polisens kommenderingschef begärde stöd från Flygvapnet, som dock inte hade förutsättningar att hjälpa till.

2014 utkom Helikopterpiloten av Håkan Lahger, en skildring av rånet med fokus på Alexander Eriksson, som flög helikoptern under rånet.

I oktober 2016 rapporterades att det pågick förhandlingar om filmrättigheter till den då ännu inte utkomna romanen Helikopterrånet. Netflix angavs ligga bäst till i förhandlingarna, med Jake Gyllenhaal i en framträdande roll.

2017 utkom Helikopterrånet av Jonas Bonnier, en roman baserad på rånet.

Sveriges Television visade 2017 dokumentären Helikopterrånet i sex avsnitt.