Viktigt att skilja på journalist och aktivist

De globala klimatdemonstrationerna blev en stor nyhet i hela världen. Men i Australien, som var startpunkten för demonstrationerna, valde Daily Telegraph att fokusera på klimatångest.

Klimatjournalistik borde inte vara mer komplicerad än någon annan journalistik. Sant, relevant, hederligt och balanserat är gamla ledord som fungerar utmärkt även här.

När blir något en sanning? 

Är det först när sannolikheten rusat upp i inte mindre än 100%? 

Under politikerveckan i Almedalen förde jag ett samtal på Svenska Dagbladets scen med vår vetenskapsskribent, forskaren Emma Frans. Temat var ”sant, falskt eller mittemellan”. Hennes poäng var att vetenskapen sällan levererar några 100% sannolikheter. Det ligger i vetenskapens natur att det alltid finns utrymme för visst tvivel. Men den vetenskapliga förklaringsgrunden är trots allt den bästa vi har.

När det gjorts omfattande forskning av hög kvalitet inom ett område och det råder allmän konsensus om vad som är sant, ja då är det rimligt att också kalla det för en sanning. Och med denna motivering svarade hon ”sant” om påståendet att människan har bidragit till de globala temperaturhöjningarna. Inte riktigt lika sant som att jorden är rund, men trots allt sant.

Och vad har det att göra med hur vi i medierna ska förhålla oss till frågan om klimatförändringar?

Journalistik ska vara granskande och ifrågasättande. Även klimatjournalistiken. Men det innebär inte att en röst som hävdar att klimatförändringarna är naturliga ska ges samma tyngd som 100 forskare som hävdar motsatsen. För journalistik ska också vara relevant. Vi ska skilja stort från smått när vi väljer vad vi skriver om och hur vi gör det. Vi ska hålla ögonen på bollen, för att använda en sliten sportmetafor.

Alla har vi åsikter, men det är en journalistisk dygd att inte låta dessa påverka vårt jobb.

När vågen av globala klimatdemonstrationer (på grund av tidszonerna) drog igång i Sydney i Australien valde Daily Telegraph, en tabloid med miljonpublik, samma dag att fokusera på ”Eco Worriers”, barn som känner klimatångest. Underförstått: det är klimatångest som är problemet, inte klimatförändringarna. Ett exempel på hur bisak görs till huvudsak. Som kuriosa kan nämnas att det bara finns ett land i världen, Saudiarabien, som har större koldioxidutsläpp per invånare än Australien. Den informationen nämndes inte i artikeln.

Men det slår lätt över åt andra hållet också. När Greta Thunberg höll sitt numera världsberömda tal inför FNs generalförsamling fanns det exempel på journalister, utsända med uppdrag att bevaka och rapportera, som blev så betagna att de glömde bort en annan journalistisk grundregel, ”show don’t tell”. Berätta vad Du ser, men tala inte om vad läsaren förväntas känna inför det.

Alla har vi åsikter, men det är en journalistisk dygd att inte låta dessa påverka vårt jobb. Den grundläggande drivkraften ska vara viljan att presentera information och insikter så att läsaren själv kan bilda sig uppfattningar, inte att torgföra sina egna åsikter.

Stopp, stopp stopp. Kanske någon vill utbrista vid det här laget. Tidningarna är ju fulla av åsikter och slutsatser. Ja, så är det. På ledarsidor och ibland på kultursidorna förekommer åsiktsjournalistik. Även på nyhetsplats tillåts skribenter på analysplats ta ut svängarna. Det jag pratar om är den löpande nyhetsbevakningen, som är journalistikens ryggrad.

Klimatförändringarna kommer av allt att döma att leda till en omfattande global omställning av våra samhällen. En sådan stor samhällsförändring kommer att föra med sig spännande innovationer och nya entreprenörer, men sannolikt också maktmissbruk, korruption och lycksökare.

Det kommer inte att saknas uppgifter för den klassiska kvalitetsjournalistiken.

12 miljarder kronor räknar telekomjätten Ericsson med att få betala i böter på grund av de mutaffärer som avslöjats. Jan Almgren berättar historien om ett företag som under lång tid, och under en lång rad chefer, hamnat riktigt snett.

Varför har IQ-nivåerna börjat sjunka efter att ha stigit stadigt generation för generation? 

Ni har väl inte missat Maria Sundén Jelminis spännande nya serie om hjärnan och lärandet?

Under strecket är en 100-årig källa till kunskap och sedan en tid tillbaka finns hela arkivet digitaliserat. Här kan man hitta berömda skribenter som Ellen Key, Hjalmar Söderberg och en osnuten yngling vid namn Olof Palme.