Vet inte hur länge till jag orkar med ensamhet, fattigdom och bostadslös, samt inte någon att lita på. Har aldrig fått prata ut med någon efter min sorg efter min älskade son Björn samt misshandeln 2014. Det blir bara värre och värre. Ingen verkar vilja ha med mig att göra längre. Visst orkar jag inte mycket heller längre utan vill mest vara själv och gråta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Reglerna bakom registreringsskyltarna, därför saknas bokstäverna
Har Du lagt märke till att vissa bokstäver aldrig syns på svenska registreringsskyltar. Det är ingen slump. Bakom besluten finns både prakti...
-
Maskulinitet och föråldrade könsroller ger krigiska män Män beredda lyda auktoritära ledare. Politiska vyer långt till höger och mossiga kön...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar