Jaeggys blick tränger igenom sociala koder

Fleur Jaeggys böcker har översatts till 27 språk.

I sitt självbiografiska skrivande förmår Fleur Jaeggys gestalta både jaget och ickejaget, på ett sätt som i autofiktionens tid framstår som svindlande. Elden och döden är ständigt närvarande, och hon söker sig mot en tom punkt bortom jaget och alla dess mänskliga relationer. 

Det som under antiken utmärkte den fria medborgaren var friheten från yttre tvång, vilket gjorde en sådan sak som läsning problematisk, skriver Jesper Svenbro i essäsamlingen ”Myrstigar” (1999). Att lyssna till en text gick väl an, men att läsa den högt eller tyst var detsamma som att låta sig själv domineras av ordet, bli ordets egendom och objekt. En uppgift för slavar, med andra ord. Eller som Gunnar Ekelöf formulerar det i ”En Mölna-Elegi” genom att citera ett antikt klotter. ”Den som skriver är älskaren, den som läser rövknullas".

Hur står sig den tanken i dag?